|
Freinet
lanserade 30 konstanter - påståenden som han prövade
på sina läsare. Dessa formulerade han 1948 och speglar situationen
i efterkrigstidens Frankrike. Visst känns mycket fortfarande aktuellt?
Barns
natur
Konstant 1
Barn är av samma natur som den vuxne.
Konstant 2
Att man är större än de andra behöver inte betyda
att man är överlägsen dem.
Konstant 3
Ett barns beteende i skolan är en produkt av dess fysiologiska,
organiska och konstitutionella tillstånd.
Barns
reaktioner
Konstant 4
Ingen - varken barn eller vuxna - tycker om att bli kommenderad av
auktoriteter.
Konstant 5
Ingen tycker om att stå på led, ty när man står
på led lyder man passivt en order som kommer utifrån.
Konstant 6
Ingen tycker om att vara tvungen att utföra ett bestämt
arbete, även om han inte har något särskilt emot detta
arbete. Det är tvånget som verkar förlamande.
Konstant 7
Var och en tycker om att välja sitt arbete själv, även
om valet inte ger ett fördelaktigt resultat.
Konstant 8
Ingen tycker om att mala tomgång och fungera som en robot, dvs.
utföra handlingar och foga sig efter tankar som är fastlagda
i ett mekaniskt system som han inte har något inflytande på.
Konstant 9
Vi måste motivera arbetet.
Konstant 10
- Bort med skolmästeriet!
- Varje individ
vill lyckas. Ett misslyckande verkar hämmande och ödelägger
för framåtanda och entusiasm.
- Det är inte
leken utan arbetet som är det naturliga för barnet.
Undervisningsmetoderna.
Konstant 11
Det normala sättet att förvärva kunskaper är inte
genom iakttagelser, förklaringar och demonstration, som är det
vanliga i skolan, utan genom trevande försök, vilket är
ett naturligt och universellt tillvägagångssätt.
Konstant 12
Minnet, som skolan gör så stor affär av, har vikt och
värde bara då det integreras med de trevande experimenten och
verkligen står i livets tjänst.
Konstant 13
Man får inte kunskaper genom att studera regler och lagar, som man
på sina håll tror, utan genom erfarenhet. Om man börjar
med att studera regler och lagar i modersmålet, i konsten, i matematik
och naturkunskap, så har man spänt vagnen framför hästen.
Konstant 14
Intelligensen är inte, som den traditionella pedagogiken förkunnar,
en specifik förmåga som fungerar som i ett slutet kretslopp,
oberoende av andra vitala element hos individen.
Konstant 15
Skolan odlar bara en abstrakt form av intelligens, som manifesterar
sig utanför den levande verkligheten genom hantering av ord och idéer
som har fixerats i minnet.
Konstant 16
Barnet tycker inte om att höra föreläsningar från
katedern.
Konstant 17
Barnet blir inte trött av att utföra ett arbete som hänger
ihop med dess eget liv, som så att säga är funktionellt.
Konstant 18
Ingen, varken barn eller vuxna, tycker om kontroll och bestraffning,
som alltid uppfattas som ett angrepp mot ens värdighet, särskilt
om den utövas offentligt.
Konstant 19
Betyg och sortering av barnen är alltid av ondo.
Konstant 20
Tala så litet som möjligt.
Konstant 21
Barnet tycker inte om att arbeta i en skock där individen
måste underordna sig. Det tycker om att arbeta
individuellt eller att arbeta i grupp inom en samverkande
gemenskap.
Detta innebär att vi definitivt förkastar den traditionella
praxis i skolorna då alla barn gör exakt samma saker vid
samma tidpunkter.
Om man än aldrig så mycket sorterar barnen i olika
avdelningar eller kurser, har de ändå aldrig samma behov
och samma anlag, och det är djupt irrationellt att inbilla
sig att man kan få dem alla att göra framsteg i samma takt.
Några blir irriterade för att de står och stampar när
de vill
och kan gå snabbt framåt. Andra blir nedslagna för att
de
inte kan följa med. Det är bara en liten minoritet som har
fördel av att arbetet anordnas på detta sätt,
Vi har sökt och funnit en möjlighet att låta barnen arbeta
i
sin egen takt som ett led i en levande gemenskap.
Här bör själva begreppen grupparbete och kollektivt
arbete synas i sömmarna. Grupparbete eller kollektivt
arbete behöver inte innebära att alla utför samma arbete.
Tvärtom bör individen hävda sin personlighet så mycket
som möjligt, men i tjänst hos en gemenskap.
Denna nya arbetsform har den allra största betydelse från
pedagogisk och mänsklig synpunkt.
Test:
Du inför den intressanta arbetsmetoden
med individuellt arbete inom en grupp
eller en gemenskap. grönt
Du försöker experimentera med
grupparbetete. gult
Du håller fast vid en traditionell
organisation av arbetet. rött
Konstant
22
Ordning och disciplin är nödvändiga i skolan.
Man tror ofta att Freinets metoder gärna leder till en anarkisk
brist på disciplin och att de fria uttrycksformerna är liktydiga
med slapphet och låtgåsystem.
I verkligheten förhåller det sig precis tvärtom. En komplicerad
skola, där olika metoder skall praktiseras samtidigt och där
man försöker undvika brutal auktoritet, har behov av mycket
mera ordning och disciplin än en traditionell skola där läroböcker
och läxor är de viktigaste redskapen.
Men här är det inte fråga om den formella ordning, som
kommer till uttryck i att barnen sitter som tända ljus när läraren
håller ögonen på dem. Vi har behov av en djupgående
ordning som är rotad i elevernas beteende och arbete, en verkligt
motiverad livsform som barnen själva önskar.Detta är inte
tomma ord, det är realistiska möjligheter i alla skolor som
går in för det nya
arbetet. Det är arbetets organisation som skapar ordning och disciplin
i den nya skolan.Tillämpa de moderna metoderna för ett levande
arbete, så kommer barnen själva att skapa disciplin, eftersom
de önskar arbeta och utvecklas efter regler som passar för dem.På
så sätt får ni en verklig ordning i er skola.
Test:
Du kommer fram till en naturlig ordning med hjälp av sammansatta
arbetsmetoder: grönt
Arbetet är ännu inte tillräckligt organiserat för
att kunna skapa den nödvändiga ordningen:gult
Barnen har fortfarande behov av en ordning som tvingas på dem utifrån:
rött
Konstant 23
Det är alltid fel att straffa. Det är förödmjukande
för alla och får
aldrig den avsedda verkan. Det är på sin höjd en nödfallsutväg.
Men ändå, kommer man att säga, finns det ju fall då
straff är en
nödvändighet, då det är den enda utvägen för
att upprätthålla ordningen.
Det är alldeles riktigt. Men då beror det på att felet
har begåtts före vår tid
eller utanför vår kontroll och att vi får uppleva de
sorgliga följderna av det.
Om barnen ofta har fått stryk hemma, har de fått en inställning
till livet som
baserar sig på aga och straff. De är tills vidare otillgängliga
för andra sätt att
leva, och omställningen kan ibland bli oerhört långvarig
och besvärlig.
Om barnen är undernärda, om de bor dåligt och inte är
vana vid arbete, får
vi stort besvär med att komma fram till en funktionell ordning. Också
här
ligger orsakerna utanför vår kontroll.
Det är inte genom att hålla uppsikt över felen som man
kan rätta till dem,
utan bara genom att arbeta på att göra bestraffningar onödiga.
Försök att se fördomsfritt på ett barn som blir straffat.
Studera era egna
reaktioner på de bestraffningar ni själv har blivit utsatt
för. Det finns alltid ett
element av opposition, av vrede, av hämndlystnad, ibland av hat.
Straff är
alltid förödmjukande, även om förödmjukelsen
döljs under en mask av trots,
stolthet eller skrytsamhet.
Om det alltid är fel att straffa, så begår ni en felmanöver
var gång ni tillgriper
bestraffning, även om allting ser ut att ordna sig och även
om ni själv inte
omedelbart kan överblicka konsekvenserna.
Först i den mån vi lyckas intressera barnen för arbetet
i skolan och
tillfredsställa deras behov av kreativitet, vitalitet och inspiration,
blir skolan
harmonisk, och straffen blir onödiga.
Härmed har vi inte sagt att det är en enkel sak att låta
bli att straffa..Ordning
och disciplin är ett resultat av alla arbetsförhållanden
i skolan, och dessa
förhållanden kan alltjämt ofta vara ganska nedslående.
Men det hindrar oss inte att resonera korrekt och mäta räckvidden
av våra
misstag, även om vi inte alltid kan förebygga dem.
Test:
Du har totalt avskaffat bestraffning genom automatiska sanktioner. grönt
Du försöker avskaffa straffen men måste ännu alltför
ofta konstatera
symptomatiska återfall. gult
Du anser att straff är nödvändiga och följaktligen
godtagbara. rött
Konstant 24
Skolans nya liv förutsätter samarbete, det
vill säga de som använder den, inberäknat
lärarna, måste tillsammans organisera skolans
liv och arbete.
Samarbetet i skolan är en konsekvens av alla
de konstanter som vi har redogjort för. Om ni
ännu inte har fått tillräckligt mycket grönt ljus,
tvekar ni om att gå helt in för samarbete. Ni
anser att barnen inte har tillräcklig erfarenhet,
att de inte uppfyller sina plikter tillräckligt
samvetsgrant, att det ännu inte har blivit "folk"
av dem och att ni måste manifestera er
överlägsenhet och auktoritet.
Om ni verkligen har lyckats krypa ur den
gamle lärarens skinn, ger ni skolkollektivet
största möjliga ansvar för skolans organisation.
Men:
1. Detta ansvar bör inte vara enbart tekniskt
och ekonomiskt. Det är inte bara frågan om att
skaffa och förvalta pengar eller ens att
producera till förmån för skolans kooperativa
förening. Allt detta är inte utan betydelse, och
det utgör ett viktigt steg på vägen. Men det är
trots allt en underordnad aspekt av det
samarbete som skall omfatta hela skolans liv,
framför allt på det sociala och moraliska
området.
Vi har anvisat metoder för detta, främst
väggtidningen och det gemensamma mötet en
gång i veckan.
2. Läraren bör inte nöja sig med att se på hur
kollektivet fungerar och ingripa utifrån mot fel
och brister. Han bör själv infoga sig i
kollektivet och visa sådan förståelse och
aktivitet att han blir dess ledande själ.
Test:
Du praktiserar detta totala samarbete. grönt
Du har ett kollektiv som är ett slags
bihang till klassens liv men som ännu
inte har fått sitt fulla ansvar. gult
Du vill behålla hela makten. rött
Konstant 25
Det är alltid pedagogiskt felaktigt att ha för många
barn i klassen.
Om det bara är fråga om att instruera barnen kan det ibland
vara acceptabelt med stora klasser. Det finns arbetsmetoder som
kan användas nästan lika bra för mekanisk inlärning
åt femtio
barn som åt tio.
Det är detta man försöker framhålla när man
talar om de
audiovisuella metodernas förtjänster.
Men inlärningen av kunskaper är trots allt bara en av skolans
mindre funktioner. Vad som däremot är viktigt är barnets
utveckling till morgondagens människa, den moraliska och
sociala människan, arbetaren som är medveten om sina
rättigheter och skyldigheter och tillräckligt modig för
att dra
konsekvenserna av dem, forskaren, uppfinnaren, författaren,
matematikern, musikern, konstnären.
De kvaliteter som dessa funktioner kräver kan absolut inte
förvärvas i en anonym grupp. De kan inte förvärvas
enbart
genom information, om än på aldrig så hög nivå.
De kan bara
utvecklas om man har effektiva möjligheter att arbeta, handla
och leva individuellt och socialt. Också på detta område
blir
man bara smed genom att man lär sig smida, och bara genom att
leva och arbeta i lag eller grupper lär man sig att fungera i en
grupp.
Dessa villkor är inte längre uppfyllda när skolan blir
en
anonym massa, och det blir den automatiskt när det finns mer än
20-25 elever i varje klass:
Test:
Du. har 20-25 elever i klassen, och allt är möjligt att göra.
Grönt
Du har 30-35 elever, och det vållar mänga svårigheter.
Gult
Du har ännu flera elever. Rött
Konstant 26
Skolans nuvarande indelning i stora enheter leder till en känsla
av
anonymitet hos både lärare och elever, och den är därför
både
felaktig och hämmande.
När den stora massan inte är organiserad på ett sådant
sätt att
den tjänar den enskilda individen, när den bara är en anhopning
av individer som inte har någon intellektuell eller själslig
gemenskap, har den alltid en nedbrytande inverkan på den
enskilde. Det kan man när som helst konstatera i armén, som
alltid verkar fördummande.
De små skolorna med mindre än 5-6 klasser kan behålla
atmosfären av en vänlig by, där människorna känner
varandra
och kan spela en roll i varandras liv och där lärarna kan ha
ett
gott förhållande till varandra, diskutera inbördes och
följa alla
sina elever.
Om man har ett större antal klasser, blir skolan strax för stor
och får en prägel av kasern, och anonymiteten blir ett
genomgående drag. Lärarna känner inte alltid varandra,
och det
finns i varje fall inte någon gemensam idé eller strävan
som
samlar och förenar dem. För barnen är det en kasern, som
kan
verka mer eller mindre hotfull och där kasern atmosfären inte
kan drivas ut.
Byggande av skolor med 5 å 6 klasser och uppdelning av de
stora skolorna på pedagogiska enheter om 5 å 6 element
förefaller att vara oundgängliga medel för skolans modernisering
och dess framgång.
Test:
Du befinner dig i en mänsklig grupp på 5 å 6
klasser, och allt flyter lättare. grönt
Särskilda förhållanden gör ditt arbete i en
större helhet acceptabelt (exempelvis skilda
lokaler och kurser eller särskilt framstående
elever). gult
Du arbetar i en stor anonym kasern. rött
Konstant 27
Morgondagens demokrati förbereds genom demokrati i skolan. En
auktoritär regim i skolan kan inte utveckla demokratiska
medborgare.
Detta är en så naturlig sak att man skulle tro att det sunda
förnuftet skulle göra alla medvetna om denna konstant. Men
tyvärr är de auktoritära vanorna så djupt förankrade
i
föräldrarnas och lärarnas liv att barnen i nästan
alla skolor och
familjer förblir "minderåriga" och underkastade de
vuxnas
obestridda auktoritet.
Fadern är naturligtvis fackföreningsmedlem och anhängare
eller rent av aktiv medlem av ett progressivt politiskt parti. Men
när han kommer hem till sin familj är han mycket ofta som en
härskare från medeltiden, som inte tål att någon
motsätter sig
hans befallningar.
På samma sätt anser sig läraren vara socialt, fackligt
och
politiskt avancerad, men i sin klass tolererar han inte att man
sätter sig upp mot hans auktoritet. Allt skall gå snörrätt,
också
om han inte dirigerar med pekpinnen.
Och så förvånar man sig över att de barn som en
dag slipper
från denna auktoritet är osjälvständiga i både
tankar och
handling, att de inte förmår organisera sig och att deras främsta
strävan nu och senare går ut på att slippa undan auktoriteten!
I demokratins århundrade, då det ena landet efter det andra
blir självständigt, borde ju folkets skola vara en demokratisk
skola som genom sitt exempel och sin aktivitet förbereder den
verkliga demokratin.
Test:
Du strävar att organisera demokratin i skolan. grönt
Du gör några trevande försök som ännu inte berör
hela
undervisningen gult
Du hör fortfarande hemma i den auktoritära skolan. rött
Konstant 28
Man kan bara uppfostra i en människovärdig atmosfär.
Att man
respekterar barnen och att barnen respekterar sin lärare är
ett av de
första villkoren för skolans förnyelse.
Detta är målet för de gula och gröna ljus som utmärker
den
väg som vi har försökt visa på.
Denna värdighet i de nya relationer som utvecklas i våra
skolor skall ge måttet för de verkliga framsteg som vi har
uppnått.
Det gamla ordet, som från början vände sig till de vuxna,
har
sin fulla giltighet för alla i skolan:
"Gör inte mot andra vad du inte vill att de skall göra
mot dig.
Gör mot andra vad du vill att de skall göra mot dig."
Test:
Du har lyckats genomföra denna regel i din klass. grönt
Du strävar att genomföra den, men du har ännu inte lyckats
helt.
gult
Du har ännu inte gjort skolan mänsklig, rött
Konstant 29
Oppositionen från den pedagogiska reaktionen, som är en
utlöpare av den sociala och politiska reaktionen, är också
en konstant som vi tyvärr är tvungna att räkna med utan
att vi själva kan undvika den eller korrigera den.
Konstant 30
Till sist en konstant som ger berättigande åt våra
trevande försök
och gör våra handlingar meningsfulla: det optimistiska hoppet
om
livet.
Det är ju så, att ju yngre och mera oerfaren man är, desto
större behov känner man av att gå förläget fram.
När den brutala
auktoriteten tror sig ha hejdat ens framryckning slår man i
hemlighet in på omvägar för att gå omkring hindren
och sedan
fortsätta framåt.
Först när sjukdom, förborgerligande, ålderdom eller
allvarliga
uppfostringsfel har kvävt detta hopp om livet kan misslyckandet
te sig som slutgiltigt.
Detta hopp om livet skall vara den hemlighetsfulla
ariadnetråd som leder oss på vår trevande vandring från
den ena
konstanten till den andra fram till vårt gemensamma mål:
barnets utveckling till morgondagens människa.
Allmän översikt
Om ni vill skaffa er en överblick över er undervisningssituation
och se:
- i hur hög grad ni har övervunnit de hinder som står
i vägen
för era strävanden;
- om ni bara har låtit er hejdas av det röda ljuset eller om
ni
har försökt finna omvägar och genvägar för att
övervinna
hindren och komma ut på huvudvägen längre fram;
- om ni har lyckats smyga er fram på de ställen där det
har
varit gult ljus eller blink ljus;
- om ni har begagnat tillfället att sätta upp farten när
ni hade
turen att möta grönt ljus,
skall ni fylla i följande översikts tabell, som kommer att
inspirera er till att fortsätta kampen tillsammans med oss
Är
du en freinetpedagog?
Det finns inget freinetpedagogcertifikat
som avgör vem som är freinetpedagog eller inte. Freinet uppmanade
dem som gick i hans fotspår att själva testa i vilken utsträckning
konstanterna var förankrade i deras undervisning. För varje
konstant får man grönt
ljus om man har lyckats, gult
om man är på god väg och rött
om man inte kommit någon vart. Sedan är det bara att göra
en tabell och fundera vad eventuella röda signaler beror på.
Vi freinetpedagoger
ser dock inte dessa konstanter som heliga teser som inte får ifrågasättas.
Varje freinetpedagog har nog en annan uppfattning än Freinet på
någon punkt. Just det förhållningssättet är
typiskt "freinetiskt". Han ansåg att varje person är
mogen att själv ta ställning och att man inte ska bli slav under
dogmer. Var och en avgör alltså själv om han eller hon
har tillräckligt mycket "grönt ljus" för att
kunna kalla sig freinetpedagog. Vi ser inte Freinet som en ofelbar profet,
utan som en stor humanistisk auktoritet och förebild på det
pedagogiska området.
Konstanterna är
hämtade ur Célestin Freinet, För folkets skola:
en praktisk vägledning för den allmänna skolans materiella,
tekniska och pedagogiska organisation, Stockholm : Wahlström &
Widstrand: 1975: 208 s. ISBN: 91-46-12248-6
|