|
|||||||||||||
|
Innehållsförteckning |
|||||||||||||
|
SammanfattningChristina Höij SidenholmMAN MÅSTE TA TILL SIG DET I SITT HJÄRTA- att arbeta freinetpedagogiskt i förskolan
Celestin Freinet (1896-1966) var en fransk lärare som med början på 1920- talet arbetade fram en pedagogik med barnet i centrum. I Sverige kallas den för arbetets pedagogik. I demokratiska former är barnen delaktiga i verksamheten och kan påverka sin situation. Med hjälp av verkligheten som lärobok och genom trevande försök får barnen kunskaper som ska rusta dem för livet. Barnen arbetar individuellt och i grupp med samverkande gemenskap, kooperation. Det praktiska och teoretiska arbetet förenas och har samma värde, handens och hjärnans arbete värderas lika. Freinetpedagogiken har sin spridning i svenska skolor genom att det finns lärare i kommunala skolan som arbetar efter Freinets metoder och idÈer. Det har också på senare tid startat friskolor med freinetinriktad pedagogik. På freinetförskolan Ejdern i Borås arbetar man freinetinriktat sedan 1996. Undersökningen, som är gjord på freinetförskolan Ejdern i Borås, är empirisk och har en kvalitativ ansats. Syftet är att visa på förskollärarnas uppfattning om Freinets idÈer och att undersöka hur verksamheten genomförs utifrån dessa. De använda metoderna är observationer och intervjuer, med tyngdpunkten lagd på intervjuerna. Analysen är inspirerad av Grounded Theorys modell. Redovisningen sker i två delar. Den första delen innebär en redovisning med utgångspunkt i intervjuguidens två områden, Att arbeta i freinetförskola och Verksamhetens innehåll och genomförande, och lyfter fram de faktiska förhållandena. Andra delen innebär en djupare och mer analyserande nivå. Vid analysen framkom de två kategorierna, Lärande och Förhållningssätt, vilket var vad som genomsyrade svaren och lyftes fram av de intervjuade. Pedagogerna vill vara i ständig utveckling och ständigt lärande inom freinetpedagogiken och verksamheten. Freinetpedagogiken är mycket en fråga om ett medvetet förhållningssätt gentemot barnen: "Man måste ta till sig det i sitt hjärta." |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
|
|
|
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 2. BAKGRUND Cèlestin Freinet och hans pedagogiska idéer 3. SYFTE 4. METOD 5. RESULTAT 6. DISKUSSION |
|
1. INLEDNING Mitt intresse för freientpedagogiken började när jag utbildade mig till förskollärare 1976-1978. Sedan dess har jag tyckt att hans metoder, människosyn och kunskapssyn har mycket att tillföra arbetet i förskolan och det intresserar mig i mitt eget arbete som förskollärare. Det finns flera böcker skrivna om Freinet och hans pedagogik. Man kan läsa om hur hans idéer och metoder används i svenska skolor och därifrån finns det flera praktiska exempel. Men jag har inte funnit något i litteraturen eller någon forskning om freinetpedagogiken i svensk förskola. För att få veta hur man i en förskola använder sig av Freinets arbetssätt har jag valt att göra min undersökning på en svensk freinetförskola. Den heter Ejdern och finns i Borås. Undersökningen är förlagd till deras avdelning med äldre barn (3-5 år). Orsaken till att jag valde den åldersgruppen är dels att det är de åldrar jag själv arbetar med och dels att de på Ejdern uppgav att verksamheten på småbarnsgruppen inte var lika utpräglat freinetinriktad som med de äldre barnen. Är det då någon skillnad mellan vanlig förskola och en freinetförskola, enligt de intervjuade i undersökningsgruppen, och vad tycker de i så fall att skillnaden består i? Hur mycket av Freinets tankar är fråga om ett medvetet förhållningssätt? I Läroplan för förskolan (Lpfö 98) finns mycket som kan överensstämma med Freinet och hans människo- och kunskapssyn. Bland annat skrivs att "vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder" (Lpfö 98 s. 7). En annan fråga är om den pedagogiska diskussionen i arbetslagen blir mer omfattande när man, som på freinetförskolan Ejdern, arbetar utifrån en uttalad pedagogisk inriktning. |
|
|
2. BAKGRUND Célestin Freinet och hans pedagogiska idéer Célestin Freinet (1896-1966) föddes i Provence och arbetade i byskolor i södra Frankrike. Han deltog i första världskriget och blev då skadad i ena lungan. Denna skada medförde att han inte längre kunde prata högt och länge och därmed kunde han inte undervisa på det traditionella sättet, det vill säga att sitta vid katedern och tala. Detta kan ha varit en bidragande orsak till att han utvecklade en pedagogik med verkligheten i centrum. Men de avgörande skälen var nog ändå hans ideologiska och politiska övertygelse. Han stod alltid på de svagaste barnens sida och ville utjämna klasskillnaderna (Nordheden, 1995). År 1926 gifte sig Célestin Freinet med Elise som var konstnär och lärare. Det finns inte mycket dokumenterat om hennes arbete. Hon deltog i det arbete Freinet gjorde och i det han skrev. Det var tack vare henne som bilden redan från början fick stor betydelse i Freinetpedagogiken. Elise skrev också en bok om Freinet och Freinetrörelsens historia (Isaksson, 1996). Freinet ansågs ha en stor entusiasm för sin läraruppgift. Han var medveten om barnens egen verklighet och hade en förmåga att se till varje enskilt barns behov och förmåga. Gemenskapstanken var viktig och han ville att individen skulle kunna förverkliga sig själv inom kollektivet (Egidius, 1978). "Det enda vi ska göra är att tillgodose barnets behov, tillfredsställa dess aptit och organisera och berika det liv, som redan finns där med alla sina oerhörda möjligheter" ( Freinet, 1988). Med dessa ord skisserade Freinet sitt pedagogiska program. Freinet menade att aktiviteten kommer ur elevernas engagemang för sin egen miljö och verklighet samt ur deras engagemang för att hjälpa till att förändra samhället mot mer solidaritet, jämlikhet och känsla för alla människors lika värde ( Nordheden, 1993). I sin bok "För folkets skola " ger Freinet en praktisk vägledning för skolans materiella, tekniska och pedagogiska organisation. Där finns ett flertal förslag på pedagogiska verktyg och material. Här beskriver han också sin syn på barns utveckling som han delar upp i olika perioder. Barnets två första år kallas för den första perioden, där barnet trevande undersöker sin miljö. Vid ungefär två års ålder går barnet in i den andra perioden, installeringen. Barnet ägnar sig åt trevande experiment och börjar organisera sitt liv. När barnet är ungefär fyra år tar den tredje perioden, arbetsperioden, vid. Nu börjar den mer strukturerade inlärningen. Barnet har fått frihet att försöka erövra världen, enligt Freinet (Nordheden, 1995). Genom sina pedagogiska konstanter, som är trettio påståenden, visar Freinet hur han ser på barnets natur, barnets reaktioner och på undervisningsmetoderna (Freinet, 1988). De visar en respekt för barnet, att det är en egen person med ett eget värde (Nordheden, 1995). Konstant definieras som "allt det som inte varierar och inte kan variera, oavsett på vilken breddgrad man befinner sig och vilket folk det gäller. En konstant är den solidaste av alla grundvalar. Den besparar en många besvikelser och misstag" (Freinet, 1988). Några av konstanterna presenteras nedan. Konstant nummer 1: Barnet är av samma natur som den vuxne. Konstant nummer 4: Ingen - varken barn eller vuxna - tycker om att bli kommenderad av auktoriteter. Konstant nummer 9: Vi måste motivera arbetet. Konstant nummer 11: Det normala sättet att förvärva kunskaper är... genom trevande försök, vilket är ett naturligt och universellt tillvägagångssätt. Konstant nummer 17: Barnet blir inte trött av att utföra ett arbete som hänger ihop med dess eget liv, som så att säga är funktionellt. Konstant nummer 21: Barnet tycker inte om att arbeta i en skock där individen måste underordna sig. Det tycker om att arbeta individuellt eller att arbeta i grupp inom en samverkande gemenskap. Konstant nummer 25: Det är alltid pedagogiskt felaktigt att ha för många barn i klassen. Konstant nummer 27: Morgondagens demokrati förbereds genom demokrati i skolan. En auktoritär regim i skolan kan inte utveckla demokratiska medborgare. Konstant nummer 30: Till sist en konstant som ger berättigande åt våra trevande försök och gör våra handlingar meningsfulla: det optimistiska hoppet om livet. Alla trettio konstanterna och förklaringar till dem finns i Freinets bok "För folkets skola" (1988). Freinet tog med sig eleverna ut på utflykter i bergen och i samhället. När de kom tillbaka till skolan fick eleverna berätta vad de varit med om och sedan skriva egna texter. Till detta skaffade skolan ett eget tryckeri. De gjorde också skoltidningar. Freinet ansåg att det var viktigt att allt barnen gjorde hade en mottagare. De hade korrespondens med skolor i andra delar av Frankrike och fick på så sätt lärdom om hur det såg ut i andra landskap. Freinet menade att inga traditionella läroböcker eller läxor behövdes. Verkligheten var den bästa läroboken och barnen tog själva ansvar för att deras arbete skulle bli klart. Att ge barnen betyg var inte bra eftersom barnen då bara lärde sig det som behövdes för att få betyget. Självrättande problem på kortregister, barnlexikon och bibliotek skapades av barnen med deras egna texter (Nordheden, 1993, 1995). För Freinet var den trevande forskningen, som också benämns det trevande försöket, den naturliga metoden för inlärning (Isaksson,1996) och lärarens uppgift var att fungera som handledare (Egidius, 1978). Han såg barnet som nyfiket av naturen, som vill pröva sig fram och göra upptäckter. Det får göra misstag, börja om igen, lyckas till slut och därmed lära sig. Barn upprepar även gärna det som lyckats. Freinet menade att trevande forskning är den naturliga metoden för allt lärande, även för vuxna. (Isaksson, 1996). Freinet betonade barnens rätt till arbete och gjorde skillnad på arbetslek och lekarbete (Freinet, 1988). Arbetslek, menar Freinet, är ett arbete med lekkaraktär, ett lustfyllt nöje. Det är meningsfullt arbete under lek. Arbete är, enligt Freinet, verksamheter "som tillfredställer vårt behov av att skapa, producera, växa, utveckla oss själva för att behärska naturen runt omkring oss." En påtvingad arbetsuppgift i skolan räknar han inte som arbete, utan det ska vara fria och spontana verksamheter. Exempel på detta kan vara att skriva egna texter, odla grönsaker eller sköta djur. Den andra formen av lek, lekarbete, är onaturlig och ger enbart förströelse. Det är en konstgjord situation. Här nämner Freinet som exempel, alla de spel och leksaker som uppfinns och tillverkas för att ge högsta möjliga ekonomiska vinst. Drivkraften i lekarbetet är inte människans egna inre processer och behov. Freinet menar att barn bara ägnar sig åt den andra sortens lek, lekarbete, när den första sortens arbete med lekkaraktär, arbetslek, inte kunnat tömma ur all den energi barnet har för tillfället (Hemberg & Kremer, 1993). Skolan är en arbetsplats där barn och vuxna gemensamt delar på ansvaret för arbetets uppläggning, organisation, fördelning och genomförande. De samarbetar kooperativt, det vill säga i grupp, där barnet inte förlorar sin identitet. Det är viktigt att arbetet i klassen har en fast organisation och givna ramar. En god organisation måste också kunna förändras om arbetet så kräver. I Freinets metoder ingår också vardagsarbetet som en naturlig del. Alla städar, lagar saker och tar ansvar för odlingar och djur. Praktik och teori är lika viktiga. Handens och hjärnans (tanken) arbete värderas lika och är beroende av varandra (Isaksson, 1996). Barnen måste få möjlighet att utveckla både det praktiska och det teoretiska. (Nordheden, 1996). Egidius (1978) anser att flera av
Freinets grundtankar som verklighetsanknytning, skola -
samhälle och arbetsliv, självverksamhet,
demokratiska arbetsformer och personlighets- utveckling
återfinns i svenskt läroplansarbete. Dessa tankar
har även fortsättningsvis funnits med i skolans
läroplaner och Inger Nordheden säger att "med Lgr
80 kom skolan nästan ikapp freinetrörelsen, med
Lpo 94 kom den en bit till. Nu måste vi gräva
djupare där vi själva står, för att
kunna få skolan att gå vidare och ta barns
kommunikationsbehov och lust att lära på allvar"
(Isaksson, 1996). I början av 1970-talet började freinetpedagogiken få större spridning i Sverige. 1977 startade Kooperativet Arbetets Pedagogik (KAP), som är freinetrörelsen i Sverige. Här organiserade sig de svenska freinetlärarna. 1996 fanns det ca 250 medlemmar i kooperativet (Isaksson, 1996). Enligt Nordheden (1995) har freinetlärarna länge menat att de ska verka inom den kommunala skolan och förskolan. Men på senare år har det skett en förändring och det har även bildats friskolor utifrån Freinets pedagogik. Ett exempel på detta är Freinetskolan Kastanjen i Botkyrka som har förskoleavdelningar, förskoleklass och årskurs 1-9 i grundskolan ( Nordheden, 1995). Ett annat exempel är Freinetförskolan Ejdern i Borås, som nämns i inledningen. Nordheden (1995) sammanfattar några av Freinets viktiga begrepp i vad hon kallar "honnörsord". De är åtta stycken. Utifrån dessa honnörsord arbetar lärarna på Freinetskolan Kastanjen. Nordheden, som själv är lärare där, beskriver deras metoder i "Verkligheten som lärobok - Om Freinetpedagogik". 1. Verkligheten som
lärobok. 2. Elevmedverkan och
medbestämmande. 3. Produktion. 4. Planering. 5. Korrespondens. 6. Handens och hjärnans arbete
värderas lika. 7. Självinstruerande
kartotek. 8. Det trevande
försöket. |
|
|
3. SYFTE Denna undersökning handlar om hur pedagogen Celestin Freinets metoder kan användas i en svensk förskola idag. Syftet är att visa på förskollärarnas uppfattning om Freinets idéer och att undersöka hur verksamheten genomförs utifrån dessa. Jag vill också, genom intervjuerna, belysa förskollärarnas tankar om hur deras verksamhet i freinetförskolan skiljer sig från den i de kommunala förskolorna. Freinet hade många idéer och metoder. Jag har valt att begränsa min undersökning till några få: att arbeta utifrån verkligheten, trevande försök och barnens arbete. Dessa har jag, som förskollärare i den kommunala förskolan, fastnat för, för att det är områden som till en viss del redan finns i vår förskola, men som kan utvecklas vidare. |
|
|
4. METOD Undersökningen, som är empirisk, har en kvalitativ ansats. För att kunna tränga djupare in i Freinets pedagogiska metoder valde jag dels att göra observationer i en förskola med uttalat freinetpedagogiskt arbetssätt, dels att intervjua personalen om deras uppfattning om Freinets metoder och idéer och hur deras verksamhet genomförs utifrån dessa. Tyngdpunkten är lagd på intervjuerna och observationerna får ses som ett komplement till dessa. Ytterligare information har jag också fått av pedagogiskt och administrativt ansvariga på förskolan samt genom deras informationsfolder om verksamheten. 4.1 Undersökningsgrupp För att hitta en förskola med freinetinriktning sökte jag på Internet och fann på KAP: s (Kooperativet Arbetets Pedagogik) hemsida namn på kontaktpersoner för olika geografiska områden. Genom kontaktpersonen för vårt område fick jag telefonnummer till Freientförskolan Ejdern i Borås. De var villiga att medverka som undersökningsgrupp. Namnen i undersökningen är inte fingerade då samtliga deltagande i undersökningen samtyckte till att de verkliga namnen kunde anges. De har också fått möjlighet att lämna synpunkter på metod- och resultatkapitlen. Detta medför att validiteten för undersökningen ökar. Freinetförskolan Ejdern, som är ett personalkooperativ, har sina lokaler i bottenvåningen i ett flerfamiljshus i centrala Borås. Lokalen var ett arkitektkontor, från början, som blev omritat till förskola. Där finns en 0-2,5årsavdelning med tio till tolv barn, Tallkotten, och en 2,5-5årsavdelning med tjugoåtta barn, Grankotten. Sammanlagt på förskolan arbetar åtta personer. På Grankotten finns tre förskollärare och en outbildad person och på Tallkotten är det en förskollärare och två barnskötare. I köket arbetar en kokerska, tidigare dagbarnvårdare, som också till viss del har arbetsuppgifter med barngrupp och städning. Två av Grankottens personal är dessutom pedagogiskt respektive administrativt ansvariga. När förskolan startade 1994 drevs den som aktiebolag. Ägare var den numera administrativt ansvarige för Ejdern. 1995 ändrades den politiska majoriteten i Borås och de ville inte längre ha kvar aktiebolag som ägare till förskolor. Kommunen anmodade också förskolan Ejdern att visa en tydlig alternativ pedagogisk inriktning, som ej tidigare fanns i Borås. 1996 sålde aktiebolaget förskolan till personalkooperativet, som då hade bildats av fem personer som redan arbetade där. Det blev då också en freinetförskola. Under våren 1999 kommer Ejdern att skriva ett nytt avtal med kommunen. Önskemålen är att det blir en enhetstaxa för föräldrarnas avgifter och en egen kö för barn som ska placeras där. Det finns då tre personer i personalkooperativet och övrig personal är anställda av dem. Undersökningen är gjord
på avdelningen Grankotten som har de äldre
barnen, 2,5 - 5 år. På avdelningen finns
tjugoåtta barn (varav nio barn är
deltidsplacerade med femton timmar per vecka). De är
indelade i grupperna små och stora med fjorton barn i
varje grupp. Marika, 29 år, är förskollärare sedan sex år tillbaka. Hon började att arbeta på Ejdern 1994, vid starten, och har tidigare erfarenheter från kommunala förskolor. Saveta, 47 år, är barnskötare och startade Ejdern som aktiebolag 1994 och är administrativt ansvarig i personalkooperativet. Hon har arbetat i nio år som barnskötare, även på kommunala förskolor. Maria S., 31 år, är förskollärare och pedagogiskt ansvarig på Ejdern. Som förskollärare har hon jobbat i fem år, samtliga år på denna förskola, och var med från starten. Erfarenhet från kommunal förskola har hon som förälder. Maria, 25 år, har ingen utbildning för förskolan, men har arbetat nästan sex år i kommunal förskola. Sedan knappt ett år tillbaka är hon anställd på Ejdern. Marika, Saveta och Maria S. har gått de flesta fortbildningskurser som finns att gå inom freinetpedagogiken. Det har varit helgkurser, endagskurser, föreläsningar samt en veckokurs på Gotland. Kurserna är mest inriktade på grundskolan eftersom det inte finns så många förskolor med freinetpedagogik ännu. Men de tycker att de själva kan omvandla kunskaperna, de får, att gälla förskolan. Maria har ännu inte gått någon freinetkurs, men ska åka på en veckokurs i sommar.
4.2 Datainsamling Datainsamlingen på Freinetförskolan Ejdern har skett vid tre tillfällen. Det första var en informationsträff, för föräldrar och politiker, om freinetpedagogikens grunder. Föreläsare var Inger Nordheden, freinetlärare och författare till flera böcker om Freinet och hans pedagogik. Vid det tillfället blev jag också visad runt i lokalerna och fick en del information om verksamheten på Ejdern. Två dagar, med tre dagars mellanrum, ägnade jag åt observationer och intervjuer. Båda dagarna var upplagda på liknande sätt med observationer första delen av dagen och sedan intervjuer därefter. Observationerna gjorde jag dels för att få en inblick i verksamheten och se hur de använde Freinets metoder i praktiken, dels för att ha praktiska exempel att knyta an till vid intervjuerna. De observerade situationerna var främst samling, skapande verksamhet och lunch. Jag iakttog även hur barnen bemöttes när de kom med frågor och hur barnens initiativ togs till vara. Vid observationstillfällena deltog jag i verksamheten och dokumentationen gjordes genom fältanteckningar både under tiden och direkt efter respektive observationstillfälle. Första dagen gjorde jag en
intervju och andra dagen tre. Att det inte blev jämt
fördelat berodde på att det skulle passa
verksamheten, att någon av personalen gick ifrån
för att bli intervjuad. Det var en fördel att det
blev så, eftersom jag inte hade gjort någon
provintervju innan. Nu hann jag smälta den första
intervjun och förbereda mig mer för de
återstående tre. 4.3 Analys och redovisningssätt Första steget i analysen av
insamlad data var att ordagrant skriva ut intervjuerna.
Detta innebar samtidigt att jag blev väl förtrogen
med svaren genom att avlyssna banden och sedan skriva ner
det som sades. I början av resultatdelen
kommer jag att redovisa information, om
freinetförskolan Ejdern, som jag fått dels av
pedagogiskt och administrativt ansvariga på Ejdern och
dels genom deras informationsfolder om verksamheten. Vid analysen fann jag flera likheter mellan Freinets pedagogik och Läroplan för förskolan (Lpfö 98). Exempel på detta finns med i tolkning av resultatet. |
|
|
5. RESULTAT 5.1 Freinetförskolan Ejdern När man kommer in på förskolan Ejdern möts man av många av barnens härliga alster på väggarna. Här är det viktigt att allt som barnen gör har en mottagare. Därför är man mån om att sätta upp det barnen gjort på ett vackert och tilltalande sätt. På så sätt får många glädje av det. Med Freinets metoder som bakgrund är det Ejderns målsättning att barnen "i gemenskapens glädje och med ömsesidig respekt ska utvecklas till öppna, nyfikna och kreativa individer, som går vidare i livet med gott självförtroende, fin gruppkänsla och stort engagemang" (Ejderns informationsfolder). Det är speciellt fyra punkter ur Freinetpedagogikens grunder, som de vill betona. Det är 1.Det trevande experimentet 2.Det meningsfulla arbetet 3. Det fria uttrycket 4.Från individ till grupp. Man framhåller också att allt barnen gör ska ha en mottagare. Det meningsfulla arbetet innebär bland annat att barnen och personalen gör det mesta i verksamheten tillsammans exempelvis dukar, vattnar blommor, gör fint i lekrum och dockvrå. För detta arbete har man gjort en tavla med olika ansvarsområde och bredvid finns barnens namn så att man kan se vem som har hand om vad under veckan. Följande områden finns att ta ansvar för: sköta sköldpaddor, diska, diska muggar, torka borden - sopa golven, mata fiskar, byta handdukar, damma, duka, skriva dagbok, vattna blommor, städa i tambur. De, på förskolan, skulle gärna vilja ha fler djur att sköta om. Men på grund av allergirisk begränsar de djurinnehavet till fiskar och sköldpaddor. I stället gör man besök på en 4H- gård, där barnen får hjälpa till med djuren. Vid förskolan finns inga odlingsmöjligheter. De odlar dock blommor och grönsaker på en kolonilott. Det finns en kokerska på förskolan och all mat lagas där. Barnen brukar vara med och laga mat och baka bröd. På förskolan Ejdern
tycker man att det är betydelsefullt med ett bra
samarbete med föräldrarna. Därför finns
det en frivillig föräldraförening med en egen
styrelse, som i sin tur representerar föräldrarna
i en samrådsgrupp. Samrådsgruppen består
av två föräldrar och två av personalen
(en från varje avdelning). Dokumentation görs på
flera sätt. Varje barn har en egen bok med
dokumentation om hela sin tid på förskolan och
dessutom en bok för ritutvecklingen. I den ritar barnen
två gånger per termin. Det finns en gemensam
dagbok där barnen ritar och personalen skriver.
För varje
5.2 Att arbeta i Freinetförskola
Varför just Freinet och ingen annan pedagog När Ejdern skulle gå över från aktiebolag till personalkooperativ blev de uppmanade av kommunen att profilera sig. De fick inte välja en pedagogisk inriktning som någon annan förskola i kommunen redan hade. Personalen lånade böcker om olika pedagoger och jämförde dem. Ett tag var tankarna inne på att bli kulturförskola. Men så fick de tipset om att Freinet verkade stämma bra överens med det sätt de arbetade på. Efter djupare studier i Freinets pedagogik kände personalen på Ejdern att de hittat rätt. Här var en pedagogik som passade dem alla och som stämde överens med hur de tänkte. Marika tycker att "Barnet kommer i centrum och får vara med och bestämma och vara delaktiga." Saveta: "Freinet kom närmast oss." Maria S: " Vi skulle inte valt någon annan inriktning även om vi fått." Vad skiljer sig från kommunal förskola Med bakgrund av att de intervjuade
har erfarenhet från kommunal förskola menade
samtliga att mycket i den kommunala förskolan
stämmer med Freinets tankar och metoder och de anser
att det finns en bra verksamhet även i den kommunala
förskolan. De tycker att de i freinetförskolan har
en större medvetenhet om pedagogiken och de utvecklar
den vidare genom pedagogiska diskussioner. Det finns mer
bestämda ramar, i freientförskolan, för
arbetets genomförande. Saveta säger "Vi har mer
bestämda ramar".
Vilka av Freinets tankar och metoder är viktigast Det som genomsyrar svaren, när det gäller vad som är viktigast i freinetpedagogiken, är synen på barnen. Barnen har ett eget värde i sig. Maria S. anser att "man ska se barnet som en människa, inte mindre värd än en vuxen, utan samma värde". Barnen har ett medbestämmande och är delaktiga i verksamheten. Maria: "Vi utgår från barnet. De är med och bestämmer." Marika: "Barnen blir medvetna om hur viktigt det är att man hjälps åt". Som vuxen är det av stor vikt att man respekterar barnet. Barnen är med och planerar och bestämmer och de har ett fritt val. De blir inte tvingade till någonting. Mycket av respekten för barnen och deras egen förmåga befästs i Det trevande försöket, som är ett av Freinets honnörsord. Där tillåts barnen att pröva sig fram. Saveta nämner också "korrespondens som är väldigt viktigt för språket". Detta innebär att barnen skriver brev och faxar till andra förskolor.
5.3 Verksamhetens innehåll och genomförande i Freinetförskolan Barnens arbete och lek Marika, Maria S. och Saveta skiljer
inte på arbete och lek. Det går hand i hand.
Marika: "Arbetet finns med löpande i vardagen".
Arbetet befrämjar leken och leken lättar upp
arbetet. Marika: " Vi kallar det mesta för arbete
eftersom vi har det ihop med leken. De gör det roligt
och då blir det ju lek av det". Maria skiljer mer
på arbete och lek. Hon ser ändå ett samband
och säger att "Vi försöker ju göra
arbetet till en lek". Hon ser arbetsområdena som
arbete och i övrigt "så är det väl mest
lek".
Att utgå från verkligheten Maria S: "Det är detta som
känns minst främmande. För det har man ju
alltid utgått ifrån i förskolan."
På Ejdern använder man sig av sin
närmiljö, i verksamheten, och för deras del
är det staden. Maria: "Vi går ut i
samhället". Där gör de studiebesök
på bland annat föräldrarnas arbetsplatser.
De får också besök av exempelvis polis och
brandmän. Men även av äldre människor
som är deras grannar i ett servicehus alldeles bredvid
förskolan. Där får de också låna
en gymnastiksal en gång i veckan. De tycker det
är viktigt att barnen förankras i sin
närmiljö. Saveta: "Allt ska vara med, att
följa livet." Marika: "... att använda
vardagen."
Trevande försök Samtliga intervjuade, på
förskolan, betonade vikten av att barnen får
göra trevande försök. Marika: "Vi gör
trevande försök ihop och befäster
erfarenheterna genom dokumentation". Att göra
trevande försök innebär att barnen får
pröva sig fram och komma fram till slutsatser
själva. Det är tillåtet att göra fel
och de får testa igen. Maria: "Det är viktigt
att barnen får försöka själva
först." Pedagogen kan hjälpa barnen att hitta
vägen, men ändå låta barnen
bestämma. Maria S: "Man får vara lyhörd
som personal." De kan diskutera med en vuxen, som inte
ska komma med de rätta lösningarna utan barnen ska
få känna att, som Saveta säger, "Ah, jag
har klarat av det."
5.4 Tolkning av resultatet De två kategorier som växte fram vid analysen var lärande och förhållningssätt. Med lärande menas här personalens fördjupning och vidareutveckling inom freinetpedagogiken och verksamheten. Förhållningssätt innebär personalens medvetna förhållningssätt, gentemot barnen, utifrån Freinets pedagogiska idéer. Dessa två, lärande och förhållningssätt, följs ofta åt så till vida att ett medvetet förhållningssätt leder till ökat kunskapsbehov och detta medför i sin tur en fördjupning av det medvetna förhållningssättet. De här två kategorierna skiljer sig från de tidigare resultatområdena där direkta svar på frågor redovisades. Här är det fråga om tolkning av och reflektion över intervjusvaren. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98) finns flera likheter med de intervjuades uppfattningar om förhållningssätt och utveckling inom förskoleverksamheten. Enligt Pramling Samuelsson & Sheridan (1999) fokuseras idag forskningen om kvalitet i förskolan till den mänskliga miljön. Detta kan innebära förhållningssättet mellan barn och vuxna, hur pedagogerna förstår sig på olika barn och hur de kommunicerar med barnen. Det man funnit vara mest betydelsefullt för barns utveckling och lärande är förhållningssättet mellan barn och pedagoger. "Hit räknas pedagogens lyhördhet, engagemang i arbetet och kunskap om varje enskilt barn, kunskap om hur barn lär och medvetenhet om vilket innehåll han eller hon vill att barn skall lära om" (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999 s. 121). Under sextiotalet gällde forskningen om kvalitén i förskolan främst frågan om omsorg utanför hemmet var bra för barn eller inte. Sedan övergick forskningen till att undersöka de yttre ramarna, till exempel storleken på barngrupperna, antalet vuxna, personalens utbildning och omsättningen av personal. En ny forskningstendens kan ses idag, där man ser på hur förskolemiljön förhåller sig till barns totala uppväxtmiljö (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999).
Lärande Samtliga i
undersökningsgruppen uttryckte behovet av att
fördjupa sig i freinetpedagogiken och utveckla
metoderna. Saveta säger att "vi strävar hela
tiden efter att bli bättre och förbättra
kvalitén i förskolan. Som freinetpedadgog
är man aldrig färdigutbildad." Det blir ett
livslångt lärande. Gustavsson (1996) menar att
förståelsen och förtrogenheten är
oändlig. På så sätt blir kunskapen och
lärandet en oändlig process. Att det bör ske
en ständig utveckling i förskolan stöds av
Lpfö 98: "Förskolans verksamhet skall ...
utvecklas i förhållande till de uppställda
målen i läroplanen" (s. 4). Maria S. anser att
det finns mycket kvar att ta tag i inom freinetpedagogiken,
men att det sker en utveckling hela tiden. "Det är
ju kul att man kan förnya sig". Ett
utvecklingsinriktat lärande kan innebära att man
istället för att bara fråga: hur?
också ställer sig frågorna: vad? och
varför? Man löser inte bara givna problem utan man
lär sig också att formulera problem
(Ellström,1996). Pedagogiska diskussioner som för
verksamheten framåt finns det möjligheter till
på personalens konferenser. Deras dokumentation kan
också vara ett underlag för utveckling.
"...pedagogisk dokumentation kan... bli ett viktigt underlag
i diskussionen kring och bedömningen av verksamhetens
kvalitet och utvecklingsbehov" (Lpfö 98 s. 4). Under höstterminen -99 ska Freinet vara temat på Ejdern. Både barn och vuxna ska då tränga djupare in i hans tankar och metoder. Saveta vill att "barnen också ska förstå vår pedagogik och hur vi jobbar". De planerar att göra böcker tillsamman med barnen och hoppas också på att få till stånd en hemsida på Internet. Personalkonferenserna kommer att ägnas åt pedagogiska diskussioner utifrån freinetpedagogiken. Det är den pedagogiskt ansvariges roll att se till hur förskolan följer Freinet. Ett specifikt område som de vill fördjupa sig i och lära mer om, är hur man tar och ger kritik på bästa sätt. De känner att de inte kommit tillräckligt långt där utan vill diskutera hur man ska berömma och kritisera på ett konstruktivt sätt. Maria tycker att här på Ejdern finns detta redan till en viss del, men det behöver utvecklas. Maria säger att " vi ska diskutera, hur man kritiserar och berömmer, på våra personalmöten." Maria S. berättar att de försöker jobba med kritik och beröm i arbetslaget. Maria S.: "Vi måste börja med oss själva... att kunna ge och ta kritik på rätt sätt." Saveta menar att "man ska ta det på bästa sätt och inte göra någon illa med det... du kan ge kritik på ett fint sätt." Detta är ett område som de också försiktigt börjat introducera bland barnen. Saveta berättar att "vi sitter i ring och diskuterar både kritik och beröm."
Förhållningssätt Det framkom i alla fyra intervjuerna att är man freinetpedagog så har man ett medvetet förhållningssätt, gentemot barnen, som är förankrat i Freinets pedagogik. Maria S.: "Att vara freinetpedagog - man måste ta till sig det i sitt hjärta". "Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder" (Lpfö 98 s. 7). Gustavsson (1996) menar att det kan vara viktigare att lära sig att söka kunskap och information än att lära in en viss mängd färdiga kunskaper. De intervjuade uppfattar freinetpedagogerna som handledare för barnen. De bestämmer inte över barnet, utan vägleder genom ord eller handling så att barnet kommer vidare i att söka information och lösningar. "Barnen ska få stimulans och vägledning av vuxna ..." (Lpfö 98 s.10). " Barnet skall också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar." (Lpfö 98 s. 9). Det framkom i intervjuerna att som freinetpedagog ska man vara lyhörd och inte komma med de rätta lösningarna utan mer föra en diskussion med barnet. "Arbetslaget skall ansvara för att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barnen aktivt deltar" (Lpfö 98 s. 12). Det är viktigt att som freinetpedagog kunna väcka och fånga barnens nyfikenhet. "Barnens nyfikenhet, företagsamhet och intressen skall uppmuntras..." (Lpfö 98 s. 9). Barnet står i centrum och får vägledning och uppmuntran av freinetpedagogerna. Saveta tycker att "det är viktigt att säga till ett barn att du har varit duktig. Som freinetpedagog har du aldrig rätt att säga: du har inte lyckats." Maria anser att " barnet har sitt fria val." Detta överenstämmer med Läroplan för förskolan, där det står att "varje barn ska ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna" (Lpfö 98 s. 8). Maria S. tycker att det i många sammanhang är hjärnans arbete som värderas högst. Gustavsson (1996) menar att det är enkelt att inse att kropp och själ, hand och hjärna hänger samman hos människan. I den traditionella skolan har det praktiska och teoretiska lärandet ofta delats upp. Men Maria S. menar att " inom förskolevärlden har det aldrig varit så." Ett av Freinets honnörsord är att hjärnans och handens arbete värderas lika. Maria S tycker att "det stämmer med vanlig förskolepedagogik." Så hon menar att på detta område skiljer sig inte freinetförskolan från den vanliga förskolan. I Läroplan för förskolan betonas vikten av att kunskap får komma till uttryck i olika former. Barnen ska få känna tilltro till sin egen förmåga och uttrycka sig och bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska. (Lpfö 98). Både barn och vuxna är delaktiga i hela verksamheten på förskolan Ejdern. Barnen har medbestämmanderätt och får komma med idéer som de sedan tillsammans får utveckla. I Läroplan för förskolan står det att förskolan ska sträva efter att varje barn "... utvecklar sin förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer genom att delta i olika former av samarbete och beslutsfattande (Lpfö 98 s. 14). Saveta menar att det är viktigt att respektera barnet. Alla som arbetar i förskolan skall också " verka för att det enskilda barnet utvecklar förmåga och vilja att ta ansvar och utöva inflytande i förskolan och ...att varje barns uppfattningar och åsikter respekteras" (Lpfö 98 s. 15). Det är en process att ta till sig Freinets metoder. Marika menar att när man anammat dem blir de sedan till en naturlig del, av arbetet, som leder till ett medvetet förhållningsätt. Förhållningssättet har sitt ursprung i Freinets människosyn och grundtankar. Saveta: "Ska man vara freinetpedagog måste man ha det genom blodet." |
|
|
6. DISKUSSION Att använda både intervju och observation kändes relevant utifrån mitt syfte. Jag ansåg inte att jag hade någon möjlighet att göra en provintervju eftersom jag inte hade kontakt med någon mer freinetförskola än Ejdern. Men efteråt såg jag att det hade funnits möjlighet att göra en provintervju med förskolläraren på småbarnsavdelningen, som inte var med i min undersökningsgrupp. Nu fick den första intervjun fungera lite som provintervju, då de övriga tre intervjuerna gjordes tre dagar senare. I och med detta fick jag möjlighet att smälta den första intervjun och förbereda mig mer för de återstående tre. Detta medförde att jag ställde fler följdfrågor i dessa tre intervjuer. Observationerna innebar att jag fick insyn i verksamheten och de medförde att jag hade praktiska exempel att knyta an till vid intervjuerna. Under uppsatsarbetets gång har jag deltagit i en tvådagarskurs i freinetpedagogik. Där talades det om att freinetpedagogiken är mycket fråga om ett medvetet förhållningssätt. Detta stämmer väl överens med det som framkom i analysen av min undersöknings intervjusvar. Det får mig att undra hur mycket nytt som framkom i kategorin Förhållningssätt, eftersom detta bör vara väl känt av alla freinetpedagoger. Men det blev i alla fall en bekräftelse på att det är förhållningssättet, utifrån Freinets människo- och kunskapssyn, som är viktigt. Eftersom jag inte hittat någon litteratur eller forskning om freinetpedagogik i svensk förskola så kan min uppsats ses som något nytt på det området. Freienetpedagogerna, som var ledare för freinetkursen, kände inte heller till något sådant. Lutz Kremer skriver i svenska freinetrörelsens tidning Kaprifol 1-99 att "Vi har ju under åren som gått sett hur de flesta av Freinetpedagogikens yttre kännetecken vunnit inträde i snart sagt varenda klass från årskurs ett till sex : klassrådet, planeringen, ansvaren, eget arbete, osv. Det som däremot saknas i de flesta klasserna är grunden, nämligen förhållningssättet mellan lärare och elever, grundensom är så avgörande och specifik i vår pedagogik". Kanske är det detta jag känner igen från den vanliga förskolan, och som framkom vid intervjuerna, att där används flera av Freinets metoder, men att det medvetna förhållningssättet behöver stärkas. Detta aktualiseras även genom Läroplan för förskolan där det betonas att de vuxnas medvetna förhållningsätt gentemot barnen är viktigt. "Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder" (Lpfö 98 s. 7). De intervjuade betonade också att barnen har mer medbestämmanderätt i freinetförskolan än i vanliga förskolan. Detta behöver i så fall utvecklas i den vanliga förskolan eftersom det i Läroplan för förskolan står att "Arbetslaget skall se till att alla barn får möjlighet att ... påverka verksamhetens innehåll och arbetssätt och delta i utvärderingen av verksamheten." (Lpfö 98 s. 15). I resultatet framkommer att personalen anser att barnen har stor delaktighet i verksamheten och kan påverka sin situation. På freinetkursen talades också mycket om hur viktigt detta är. Barnen behöver förstå vidden av arbetet, att det ingår i en större helhet och att de själva är delaktiga i en större helhet. De måste se den omedelbara funktionen av det de gör. Att delaktighet är viktigt bekräftas av den amerikanske psykologen och filosofen Rollo May, som kursledarna refererade till, som menar att ej delaktighet leder till passivitet som i sin tur kan leda antingen till aggression och våld eller till uppgivenhet och likgiltighet. I detta sammanhang hänvisade de också till "frihetsgrader" (se bilaga 2) som anger i vilken mån barnen är delaktiga i verksamheten. Det finns fyra frihetsgrader, 0-3, där 0 innebär att barnen föreläggs allt, de har inget att säga till om. Medan frihetsgrad tre innebär att barnen är med hela vägen genom att vara medbestämmande i val av uppgift, genomförande och svar. Denna sistnämnda frihetsgrad är mest överensstämmande med arbetssättet i freinetpedagogiken. De intervjuade berättade att de varit på flera fortbildningskurser i freinetpedagogik. Men det finns ingen regelrätt utbildning till freinetlärare som man kan läsa, som till exempel till montessorilärare. Hur vet man då att man är freinetpedagog? Lutz Kremer har skrivit en artikel som heter "Är jag freinetlärare?". Den bygger på en artikel av docent Ingrid Dietrich, "Bin ich Freinetpädagogin?", i den schweiziska freinetrörelsens tidning Bindestrich, juni 1996. Där finns nio kriterier, framförda av Henry Landroit (från Belgien), tidigare president för den internationella freinetrörelsen. Nedan följer kriterierna i förkortad form. 1. I klassen bearbetas
såväl individuella som kollektiva projekt. Det
finns en jämvikt mellan dessa. Vid jämförelse mellan dessa kriterier och min undersöknings resultat anser jag att om man ser kriterierna ur förskolans perspektiv så har de på förskolan Ejdern med det mesta, av det som nämns i kriterierna, i sin verksamhet. Pojken som visste precis hur han skulle torka av borden för att smulorna skulle komma upp från bordet med trasan, hamna i hinken med vatten och inte följa med tillbaka igen, är ett exempel på att lära genom trevande försök. Men en bidragande orsak till hans kunskap var också att han lärt genom att se en vuxen eller ett större barn utföra samma uppgift. Detta påminner mig om vad jag tidigare lärt om Lev Vygotski (1896-1934), rysk psykolog, att han förordar att barn ska arbeta tillsammans med vuxna eller barn som kan mer. Han menar att det finns en klyfta mellan barns utvecklingsnivå och vad de kan utföra med hjälp av andra som kan mer. Att samverka med de som kan mer medför att barnet dras uppåt i sin utveckling ( källa: föreläsningsanteckningar från kursen Datorn som pedagogiskt hjälpmedel, vt -97). I exemplet ovan sker alltså en samverkan mellan trevande försök och iakttagande av andras arbete. Det skulle vara intressant att som fortsatt forskning göra jämförande studier mellan dels vanlig förskola och freinetförskola, dels andra pedagogiska inriktningar, exempelvis Montessori, och freinetförskola. En fördjupning, i den undersökning jag gjort på freinetförskolan Ejdern, vore att intervjua barnen och se hur de uppfattar verksamheten och sin medbestämmanderätt. Det skulle också kunna vara givande att göra en utvärdering på Ejdern efter nästa läsår, 1999-2000, då de arbetat med Freinet som tema. Jag fann i min undersökning att freinetpedagogiken är mycket en fråga om ett förhållningssätt gentemot barnen. Det innebär en kunskapssyn och en människosyn som tar till vara på barnens egen inneboende förmåga. I dagens förskola är stora barngrupper en verklighet. En del saker kan vara svåra att genomföra när det är många barn. Men det medvetna förhållningssättet till barnen kan vi alltid utveckla! |
|
|
REFERENSER Egidius, H. (1978). Riktningar i modern pedagogik. Lund: Natur och Kultur. Ellström, P.-E. (1996). Rutin och reflektion. P.-E. Ellström, B. Gustavsson & S. Larsson (red.). Livslångt lärande. Lund: Studentlitteratur. Freinet, C. (1988). För folkets skola. En praktisk vägledning för den allmänna skolans materiella, tekniska och pedagogiska organisation. Göteborg: Edition C&L Förlag. Gustavsson, B. (1996). Att lära livet ut - livslångt lärande ur ett integrativt perspektiv. P.-E. Ellström, B. Gustavsson & S. Larsson (red.) Livslångt lärande. Lund: Studentlitteratur. Hemberg, M. & Kremer, L. (1993). Freinet - en pedagogikens praktiker. KRUT (Kritisk utbildningsskrift) : "Örnar går inte i trappor" Temanummer om freinetpedagogik, 69 (1-93), s. 20-23. Isaksson, B. (1996). Lust att lära. Célestin Freinet och hans pedagogik från 20-talet till 2000-talet. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio AB. Kremer, L. (1999). Goddag sköna värld. Kaprifol 1-99. Kooperativet arbetets pedagogik - freinetrörelsen i Sverige. Nordheden, I. (1993). Arbetets pedagogik. L. Svedberg & M. Zaar (red.). Boken om pedagogerna (s. 188-202). Stockholm: Liber Utbildning AB. Nordheden, I. (1995). Verkligheten som lärobok - om Freinetpedagogiken. Stockholm: Liber Utbildning AB. Pramling Samuelsson, I. & Sheridan, S. (1999). Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur. Skolverket. (1998). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockhlom: Skolverket och CE Fritzes AB. Starrin, B. (1996). Grounded Theory - En modell för kvalitativ analys. P.-G. Svensson & B. Starrin (red.) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. |
|
|
Bilaga I INTERVJUGUIDE
Att arbeta i Freinetförskola * Vad är orsaken till att du valde att arbeta i freinetförskola? * Varför just Freinet och ingen annan pedagog? * Vilken utbildning och fortbildning inom freinetpedagogik har du? * Vad skiljer sig från kommunal förskola? * Vilka av Freinets tankar, metoder är viktigast?
Verksamhetens innehåll och genomförande i freinetförskolan Barnens arbete och lek * Vad är arbete? * Vad skiljer arbete och lek? * Hur arbetar barnen?
Att utgå från verkligheten * Vad innebär det att utgå från verkligheten? * På vilka sätt utgår ni från verkligheten?
Trevande försök * Vad innebär trevande försök? * På vilka sätt får barnen göra trevande försök?
Bilaga II 0 3 ! innebär att barnen inte har någon delaktighet. Allt är planerat i förväg av de vuxna. ? innebär att barnen är delaktiga i allt. All planering görs gemensamt av barn och vuxna. |
|||||||||||||||||||||