VÄNTA TILLS SIDAN LADDATS IN - kan ta 10-20 sekunder

1. Inledning

Upp

1.1 Bakgrund Vi är tre studerande på högskolan i Kristianstad som läser till grundskollärare. Anledningen till att vi valt att arbeta med detta ämne i vårt examensarbete är ett gemensamt intresse. Vi tycker att skolans verksamhet ska inriktas mot att utbilda elever som är aktiva och tar ett större ansvar för sin egen kunskapsinhämtning, än vad som enligt oss sker i dagens skola. Vi tror att med Freinetpedagogiken kan detta förverkligas. Under våra praktikperioder har vi lagt märke till att dagens skola förändras mycket sakta. Vi tycker att det är samma traditionella undervisning idag som när vi gick i skolan. Kunskaperna är i stora drag teoretiskt inriktade. Vi menar att det borde läggas lika stor vikt vid det praktiska som det teoretiska. Det ena skall inte vara mer värt än det andra. I dessa våra tankar om framtidens skola lägger vi även in att läraren inte skall vara den bedömande och värderande personen. Läraren skall vara den som skapar ramar, motiverar, inspirerar och är en naturlig förebild för eleverna. Vi har tillsammans kommit fram till att Freinetpedagogiken täcker en stor del av våra tankar och att den verkar uppfylla en stor del av läroplanens intentioner. Vi vill med detta arbete undersöka om våra tankar stämmer. 1.2 Syfte och mål Syftet med detta arbete är att öka våra kunskaper om Freinets pedagogik och målet är att undersöka möjligheter och hinder med att arbeta enligt Freinets pedagogik i framtidens skola. 1.3 Arbetets upplägg och begränsning För att begränsa och skapa struktur i arbetet och för att fokusera på viktiga områden har vi valt att inrikta det på elevens- och lärarens roll, kunskapssynen och samhällsanknytningen. Denna begränsning anser vi täcker de väsentligaste delarna av grundskolans innehållsmässiga verksamhet. Teoridelen består av historik om Freinet och Freinetpedagogikens utveckling i Sverige. Därefter har vi en genomgång av Freinetpedagogikens, Läroplanens och olika prognosmakares teorier, med fokus på våra begränsningar ovan. Den empiriska delen omfattar observationer vid studiebesök på två Freinetskolor och kvalitativa intervjuer med sex personer yrkesverksamma inom skolverksamheten. I diskussionen knyter vi samman teori, observationer och intervjuresultat. Vi diskuterar även fram om våra undersökningar har besvarat vår problemprecisering; om möjligheter och hinder med att bedriva Freinetpedagogik i framtidens skola. Här kommer vi också att belysa frågeställningar och funderingar som framkommit under arbetets gång.

	Topp
Upp                           Upp                             Upp                               Upp	2. Teoridel Denna del inleder vi med en historisk genomgång av Freinets liv och gärningar och hur han utvecklade sin pedagogik och arbetssättets spridning och utveckling i Sverige. Här kommer vi också att redogöra för Freinets, Läroplanens och olika prognosmakare syn på våra begränsningar för att kunna besvara vårt syfte och mål. 2.1 Freinetpedagogikens tillkomst och utveckling Celélestin Freinet föddes 1896 i den lilla byn Gars ovanför Nice på franska Rivieran. (Isaksson, 1996). Han utformade en pedagogik som lever kvar än i våra dagar. Under sin livstid fick han vara med om två världskrig som påverkade honom både psykiskt och fysiskt. En skadad lunga hindrade honom från att kunna tala högt och under längre stunder. Läromedlen i den franska skolan var för långt från barnens egen verklighet och liv. De var inte skrivna för alla barn utan lämnade de svaga utanför. Han såg alltid till de svagare barnen och stod på deras sida (Nordheden, 1995). Freinet erbjöd en ny pedagogik som gick att omsätta i praktiskt arbete. När föräldrarna fick upp ögonen för den nya pedagogiken ifrågasatte de den traditionella skolundervisningen. Han förändrade den till en aktiv skola där man visade barnen respekt och stärkte deras självkänsla (Isaksson, 1996). Han utvecklade en pedagogik som satte verkligheten i centrum och som kunde utjämna klasskillnader, genom att alla barn fick erhålla ett rikare språk. Han ville få alla barn att känna sig lika mycket värda (Nordheden, 1995). Motståndet mot honom hårdnade. De konservativa spred rykten om hans metoder. Man tyckte inte att hans pedagogik kunde kallas för undervisning och en förföljelse av honom inleddes. Freinet måste lämna sin skola och by och bege sig iväg från Saint Paul de Vence till Bar sur Loup där han redan varit som lärare en gång i tiden (Nordheden, 1995). Det var i denna by han fick sin första riktiga lärartjänst (Isaksson, 1996). I Bar sur Loup hade man redan bildat ett kooperativ som arbetade enligt Freinets metoder och som hade många anhängare. De kallade sig för ²kooperativet för sekulariserad undervisning² (CEL) och bildades 1926. Så här uttrycker sig Freinet om organisationen han byggde upp: Vår pedagogiska rörelse inskränker sig inte till vissa metoder, hur utmärkta de än må vara. Vi syftar inte till att uppnå framgång med en metod eller att vinna utbredning av ett material, hur förträffligt det än må vara. Vårt mål är att förnya och modernisera folkskolan, att arbeta effektivt för att ge lärarens kall ett nytt värde för ett folk som är medvetet om sin historiska missionŠVi skall gemensamt, i samma anda som har skapat den framgång vi upplever idag, organisera och bygga en modern fransk folkskola (Freinet, 1975, s. 14). CEL stod för tryckning och distribution av undervisningsmaterial och de spred sina alster vidare till andra intresserade. Trots att ekonomin var dålig i kooperativet fick det fler och fler anhängare och rörelsen blev allt starkare. Vid denna tiden spreds fascismen i Europa. Frankrikes styre dömde ut Freinets pedagogik och hans anhängare. När andra världskriget bröt ut 1939 angavs CEL som vapendepå. 1940 greps Freinet efter att ha blivit kallad terroristledare och han sattes i Vichyregimens koncentrationsläger (Nordheden, 1995). Det var under denna period som han fick tillfälle att från grunden tänka igenom sitt pedagogiska arbete. Det var också under denna tid som han skrev sina två viktigaste böcker: Arbetets pedagogik (LEducation du travail) och Förnuftig psykologi i undervisningen ( Essai de psychologie sensible appliquee de lEducation) (Nordheden, 1995). Han kallade pedagogiken för ²den experimentella pedagogiken². Genom att hela tiden pröva olika metoder var det aldrig något som var slutgiltigt eller säkert ( Freinet, 1975). Resten av sitt liv bodde Freinet i Vence. CEL rörelsen tog fart och blev mycket aktiv. Freinet skrev fler böcker och förnyade hela tiden sina idéer. Han förblev ²Papa Freinet² tills han avled 1966 (Nordheden, 1995 ). Nordheden och Isaksson skriver att Freinet lämnade klassrummet och tog med sig barnen ut i verkligheten. I verkligheten fick de själva upptäcka. När barnen själva får vara aktiva och upptäcka känner de lust att lära. Allt som upplevts i verkligheten togs tillvara och bearbetades i klassrummet genom att man skrev, ritade och diskuterade. Man lät barnen uttrycka sig fritt genom egna ord och värderingar. Deras vardag och verklighet blev en del av deras skola och de inspirerades till inlärning. Genom att skriva egna texter utifrån vardagsupplevelser föddes tanken hos Freinet att skaffa ett tryckeri där barnen kunde få trycka sina texter. Detta var även ett sätt att inspirera de yngre barnen med stavningssvårigheter. Genom att de själv fick plocka med tryckbokstäverna och sätta ihop dem till ord blev deras inlärning mer spännande. Freinets elever inledde utbyte, genom brevväxling, med andra skolor, i andra delar av landet. På detta sätt fick eleverna veta hur det såg ut i andra delar av Frankrike och hur eleverna hade det där och de fick verkliga mottagare av sina texter. Eleverna kände på detta sätt att det arbete de gjorde var meningsfullt och de upptäckte att en god organisation var nödvändig för att deras arbete skulle fungera. Det var detta sätt att arbeta som blev Arbetets Pedagogik. Freinet menade att man inte behövde några traditionella läroböcker, verkligheten var den bästa lärobok av alla (Nordheden, 1995). Skolan skall lära barnet och ge det styrka att möta livet som vuxen. Den nya skolan lät sina elever utvecklas på egen hand genom att erbjuda dem en miljö, ett material och en teknik som kunde hjälpa dem i deras utveckling och förbereda den väg som var och en kom att välja. Att bevara elevens aktivitet och förmåga att skapa, möjligheten att själv göra framsteg och elevens hälsa och kraft är det som den nya skolan lägger tyngdpunkten på. Att eleverna skall få en rik pedagogisk miljö och en allomfattande, levande och naturlig undervisning sattes i centrum (Freinet, 1975). Asta Håkansson är en legend i Sveriges Freinethistoria. Ända sedan 1949 arbetade hon med ett freinetinspirerat arbetssätt. Fram till sin pensionering 1964 var hon dock fortfarande den ende. Vid bildandet av Kooperativet Arbetets Pedagogik (KAP) blev Asta Håkansson dess första medlem. Genom sitt engagemang för Freinetpedagogiken har hon bidragit till dess fortsatta utveckling i Sverige (Tidskriften KRUT nr 69,1993). Asta Håkansson hade inga goda språkkunskaper i främmande språk men hade ändå intresse av att lära sig ett nytt. Det språk hon började studera var Esperanto, ett påhittat språk av en läkare i 1800- talets Polen. Språket är sammansatt av ord från tyska, engelska, italienska, spanska och franska. Alla ord liknar varandra och är sammansatta efter enkla gramattiska regler. Asta Håkansson blev medlem i en Esperantoförening för att träna sina språkkunskaper ytterligare. Via en annons i en Esperantotidning fick hon kontakt med franska lärare som var intresserade av att brevväxla. En lärare skickade brev, som blivit översatta till esperanto, och bilder från sin klass i södra Frankrike. Asta Håkansson översatte breven till svenska för barnen och brevväxlingen var ett faktum. Det var genom dessa kollegor i Frankrike som Asta Håkansson hörde talas om Freinet och hans pedagogik för första gången. År 1950 fick hon delta i Freinetrörelsens kongress i Nancy. Tack vare sina kontakter i esperantorörelsen kände hon redan till Freinetpedagogikens grundvalar och genom besöket på kongressen kunde hon ta med sig två tryckpressar hem, en till sig själv och en till sin kollega (Tidskriften KRUT nr 69, 1993). Tryckpressarna resulterade i att en tidning gavs ut av klassen varje termin. Tidningen kallades ²Vår tidning². Varje barn gjorde en sida var. Tidningen skickades ut till föräldrar samt alla skolor de brevväxlade med i Frankrike, Japan, Holland, Australien m.fl. (Håkansson, 1984). Asta Håkansson var motståndare till betygsättandet av eleverna. Hon ansåg att hur rättvist man än försökte sätta betygen så blev de ändå orättvisa och verkade hämmande i deras kunskapsutveckling. Hon var noga med att alltid tala om för barnen när de hade gjort något som var bra. Asta Håkansson upprättade också en bok om varje elev som komplettering till deras betyg. I dessa böcker berättade hon vad barnen kunde mindre bra men givetvis först och främst det de kunde bäst ( Håkansson, 1984). Hennes motvilja mot betygen kan belysas genom hennes egna ord: Alla människor behövs. Människor av olika sorter måste finnas om det ska bli ett bra samhälle. Varför ska vi då jämföra varandra efter bestämda betyg? (Håkansson, 1984, s.46) Efter Asta Håkanssons pension 1964 stagnerade Freinetpedagogikens utveckling i Sverige. 1975 översattes Freinets bok För folkets skola till svenska och en del lärare tog innehållet till sig, vilket resulterade i bildandet av KAP 1977. Deras idéer spreds genom artiklar i pedagogiska tidskrifter samt genom så kallade arbetshelger. 1978 förlades ett internationellt möte med lärare från 15 länder till Årjäng. Rörelsen växte sig allt starkare och i slutet av 70- talet tillkom ett stort antal lokalgrupper på flera orter i Sverige. Medlemsantalet sjönk på 80- talet ner till 160. I Botkyrka utanför Stockholm lyckades man med att övertyga lokalpolitiker och myndigheter att får starta en skola. I början av 90- talet försökte man få liv i rörelsen igen genom att utnyttja det stora intresset för alternativ pedagogik i Sverige. Detta resulterade dessvärre inte i någon större framgång. Den största insats förbundet gjorde under 90- talets början var att genomföra en riksomfattande namninsamling mot förslaget att återinföra betyget på låg- och mellanstadiet i den svenska grundskolan.(Tidskriften KRUT, nr.69, 1993). I KRUT:s temanummer om Freinet, Örnar går inte i trappor, har KAP presenterat sig så här: Arbetets Pedagogik är både en pedagogisk rörelse och en pedagogisk metod. Den pedagogiska rörelsen är organiserad i Kooperativet Arbetets Pedagogik, som har bildats utifrån ett behov av samverkan mellan pedagoger som delar Célestein Freinets grundtankar. Den är både en ekonomisk förening, som är till för att samla ihop och sprida material mellan olika kooperatörer, och en sammanhållande länk för de olika lokalavdelningar som Kooperativet Arbetets Pedagogik är organiserat i. I lokalavdelningarna har medlemmarna en möjlighet att diskutera pedagogiska frågor, få stöd och hjälp att utveckla Arbetets Pedagogik på det stadium där man verkar. Den pedagogiska metoden är ett sätt att organisera sitt arbete på dagis, på fritids och i skolan. De materiella förutsättningarna är viktiga, Man måste ha verktyg för att kunna uttrycka sig i text, färg, form och med sina händer. Händernas arbete och ²huvudets² arbete är jämställda och förutsätter varandra (KRUT, nr. 69, s.92).
Upp                               Upp                                 Upp                           Upp	2.2 Freinetpedagogiken 2.2.1 Hur man ska se på eleverna Freinets har själv beskrivit hur man ska se på barnen på följande sätt: Barnet är som ett träd som ännu inte är fullt utvuxet men som hämtar näring, växer och försvarar sig på precis samma sätt som det vuxna trädet. Därför lever, handlar och reagerar barnet efter samma principer som vi. Mellan barnet och oss finns det bara en gradskillnad men ingen artskillnad. Därför- innan ni dömer eller straffar ett barn skall ni fråga er själva: Om jag var i barnets ställe, hur skulle jag då ha reagerat? Och hur skulle vi handla om vi var likadana som barnet?( Freinetcitat ur Isaksson, 1996, s. 45). Med detta menar han att skolan ska bygga på en ny inställning till barnen Freinetandan handlar om barnens rätt till respekt och självkänsla, deras rätt att utveckla fantasi och skaparlust, nyfikenhet och lust att lära ( Isaksson, 1996, s.45 ). Inger Nordheden skriver i sin bok Verkligheten som lärobok om hur viktigt det var för Freinet att barnen skulle vara delaktiga i det som hände i skolan. Om barnen får arbeta i skolan, utvecklas deras ansvarskännande för det som händer där, sitt eget lärande och gemenskapen. Freinet skriver i sin bok För folkets skola att den nya skolan skulle vara centrerad kring barnet som samhällsmedborgare. Det är barnet själv som skall bestämma över sin egen undervisning. Han skrev vidare; Arbetet skall vara den bärande principen, drivkraften och filosofin bakom folkets skola, det skall vara den aktivitet ur vilken alla färdigheter framgår (Freinet, 1975, s 30). Enligt Freinet satsade den nya skolan på att utbilda både ²goda huvuden och skickliga händer² (Freinet, 1975, s. 30) istället för det som han kallar ²korvstoppning² av kunskaper i form av formell undervisning. 2.2.2 Läraren ska var en handledare Eftersom Freinet ville att eleverna själv skulle söka kunskap förändras lärarens roll från att vara en domare och till att få den ²värdefulla rollen som medhjälpare² (Freinet, 1975, s.177). Andra beteckningar på den nya lärarollen, enligt Freinet, är handledare och rådgivare (Isaksson, 1996). Som lärare måste man motivera eleverna till arbete och man bör tala så lite som möjligt. Att ge eleverna givna svar på deras frågor hjälper dem inte. Låt dem istället själv få handla och prova sig fram genom trevande experiment. För att detta skall vara möjligt på ett naturligt sätt kan, enligt Freinet, inte klassrummen se ut som de gör i den traditionella skolan. Enligt honom skall det finnas verkstäder både för inomhus- och utomhusaktiviteter. Det skall vara naturligt att arbeta i dessa i enlighet med Freinets pedagogik (Nordheden, 1995). Planera arbetet så att barnen handlar på egen hand, ställer frågor och organiserar. Barnen kommer efter det att ställa frågor om sådant som väckt deras nyfikenhet och läraren kan då svara på dessa s.k. \u8221²föreläsning i efterhand² (Freinet, 1975, s. 184). Försök att undvika föreläsningar från katedern för ingen tycker om dem (Freinet, 1975). A och O i läraryrket måste vara att man känner lust att inspirera till inlärning. En lärare måste kunna se tillfällen, ta till vara på dem och därigenom inspirera barnen till inlärning, att söka vidare efter mer kunskap ( Isaksson, 1996). Som lärare bör du också se upp med kontroll och bestraffning, ingen, varken vuxna eller barn tycker om detta. Tillrättavisa inte barnet utan hjälp det att komma över sina fel och hjälp det att lyckas. Att ha en hjälpande inställning är det enda som är bra nog i pedagogiken. Bara för att man inte skall tillrättavisa barnen innebär det inte att man inte skall ha ordning och disciplin i skolan. Inte den disciplin som man tänker på i den traditionella skolan utan den som skapas av att barnen själv får bestämma över sitt arbete och de regler som skall gälla (Freinet, 1975). Om barnen arbetar efter sin egen förmåga och lust så skapar de egen disciplin. Detta förklarar han på följande sätt: I morgondagens skola kommer disciplinen att vara ett naturligt uttryck för och en följd av skolgemenskapens liv och aktivitet ( Freinet, 1969, s. 31). 2.2.3 Kunskap är både teoretisk och praktisk Enligt Freinets egen bok För folkets skola är det ²trevande försöket² (Freinet, 1975, s.177) det som förutsätter djupare kunskaper, handens arbete är lika viktig som hjärnans. Att undervisningen skall grunda sig på egna erfarenheter, sätter Freinet som en av de viktigaste kunskaperna. Kunskaperna som barnen söker skall vara meningsfulla för dem. Inget barn blir trött av att jobba med saker som hänger ihop med deras eget liv och därmed är meningsfullt för dem. Ju mer känsla barnet lägger ner i sitt experiment, desto fortare kommer lyckade experiment att påverka dess beteende och desto snabbare kommer det att göra framsteg. Demokrati och elevinflytande är en viktig kunskap enligt Freinet (Nordheden, 1995). Freinet skriver i För folkets skola att ²morgondagens demokrati förbereds genom demokrati i skolan² ( s. 196). Om man vill utveckla barn med sådant beteende, kan man inte ha en auktoritär styrning i skolan. När det gäller kunskap i skolan är det viktigt, enligt Freinet, att varje individ lyckas. Alla vill lyckas och om man inte gör det känns det som ett nederlag, som hindrar framåtanda och entusiasm (Freinet, 1975). Om man som lärare låter sina elever lyckas blir undervisningen bättre och kunskaperna meningsfulla. Detta uttrycker Freinet på följande sätt: Ge barnen frihet att välja sitt eget arbete, att bestämma när och i vilken takt arbetet skall utföras och allting blir annorlunda (Freinet, 1975, s. 172). Ett hinder för den positiva och fria undervisningen skriver Isaksson om i boken Lust att lära. Hon anser att betygen hindrar varje barn att utvecklas i sin egen takt. Hon refererar också till Asta Håkansson som avskydde att sätta betyg (Isaksson, 1996). Freinet menade att betyg är en form av bestraffning och tävlan, och att de sätter ner elevernas lust att lära. Så här uttrycker han det: Betygsättning är farlig. Det drar med sig tävlan, fusk och svartsjuka. Vi vill att en klass skall vara ett arbetslag där var och en har sitt värde. Där är arbetet själva belöningen och man betygsätter sig själv genom att fråga: Är jag bättre idag än igår? och inte Är jag bättre eller sämre än mina kamrater? (Freinetcitat ur Isaksson, 1996, s.47). Freinet ansåg att man inte kan betygsätta sådant som har med intelligens, kreativitet, naturvetenskap, sinne för konst, uppfinningsförmåga och historia att göra. Eftersom dessa områden inte går att betygsätta håller man dem utanför skolan i den mån det går och därför utanför konkurrensen. Dessa områden har minimal betydelse vid t.ex. inträdesprov eller examen. Därför menar Freinet att all betygsättning blir missvisande. Freinets pedagogik vill hellre att man inspirerar barnen att arbeta genom att ge barnen smak för och att de inser behovet av att arbeta. Han ansåg också att ett hinder för att införa den nya arbetsformen, ²den nya skolan², var svårigheten att ersätta betyg och sorteringssystemet. Hans idé var att ersätta alla former av betyg med någon form av diplom (Freinet, 1975). 2.2.4 Verkligheten är det omgivande samhället Eftersom Freinets pedagogik bygger på att eleverna hämtar mycket av sin kunskap direkt från det omgivande samhället har detta stor betydelse för skolan. Eleverna i en Freinetskola förbereds för arbete i samhället genom att deras skola fungerar som ett minisamhälle. Med det ansvarstagande som eleverna får lära sig och den demokrati och medbestämmande som genomsyrar freinetpedagogiken förbereds de för framtiden. Det är också viktigt att skolan förbereder sina elever för det tekniska samhälle som växer upp omkring oss. Skolan måste lära eleverna att använda teknologisk utrustning, följa utvecklingen och ge eleverna möjlighet att få utbildning inom IT etc. Viktigt är att de också lär sig sålla bland intrycken. Undervisningen skall vara centrerad runt barnet och dess del i samhället. Det är barnets behov i det samhälle de lever som bestämmer tekniken, inlärningssystem, undervisningsstoff och formerna för undervisningen (Freinetskolan Kastanjens arbetsplan, 2000). Den nya skolan skall se till att ²läromedel² är anpassade efter vilken tid vi lever i. Omställningen skall ske med harmoni och jämvikt, den skall stå i livets tjänst (Freinet, 1975).

Upp	2.3 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet. För att förbättra barnens första viktiga skolår beslöt regeringen 1996 att ett samlat måldokument för förskolan, skolan och skolbarnomsorgen skulle tas fram. Den främsta anledningen till detta var att de olika verksamheterna skulle verka i ett sammanhang. Det poängterades också att det var viktigt att verksamheten skulle skapa en helhet i den pedagogiska verksamheten för barns utveckling och lärande. Det är viktigt att man tar tillvara både grundskolans och förskolans särdrag och kvaliteter och att skolverksamheten är obligatorisk emedan förskolverksamheten är frivillig (SOU 1997:21). 2.3.1 Elevens roll Skolan är en institution och blir en del av barnens hela uppväxttid. Med den nya läroplanen får vi en pedagogisk uppbyggd tillvaro för barnen från ett års ålder till nitton. Skolan ska enligt läroplanen lära barnen att ta personligt ansvar för sin egen kunskapsinhämtning. Barns och ungas lärande sker i många olika sammanhang. Ett aktivt lärande och utforskande såväl gemensamt som självständigt är viktigt att stimulera i en skola som ser lärandet som process och inte som en produkt (SOU 1997:21 s.85). De ska också tränas i att utöva ett allt större inflytande över sin egen studiesituation och över hur arbetet i skolan bedrivs. Eleverna ska tillägna sig de demokratiska principerna. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla (Lpo 94, s. 5). Elevernas dynamiska tänkande ska också utvecklas. De ska lära sig att ta ansvar för den miljö de lever i och miljöfrågor i ett övergripande internationellt perspektiv. I en global värld är det värdefullt att det multikulturella förhållningssättet och den internationella solidariteten anammas av eleverna. Skolan ska innebära en social gemenskap för eleverna där de möter respekt både för sin person och sitt arbete. Trygghet ska skapas så att en vilja och lust för att lära uppstår. Hänsyn ska tas till elevernas olika förmåga, förutsättningar och behov. Oberoende om de är pojkar eller flickor så ska de ha samma möjligheter (SOU 1997:121). Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter (SOU 1997:21 s. 154).
Upp	2.3.2 De samverkande pedagogernas ansvar I samband med den nya läroplanen diskuterades det mycket och ingående om hur det kommer att gå att förena de olika yrkena förskollärare och grundskollärare. De har ju olika tradition, utbildning, pedagogik och verksamhet. Man insåg att detta skulle stöta på många och svårlösliga problem. Om det blir som man hoppas så skall de båda kulturerna komplettera varandra och ömsesidigt bidraga med sina professionella kunskaper. Frågan är om det möjligt att genomföra detta. Blir det kanske så att förskollärarna tar hand om leken och den sociala utvecklingen och grundskollärarna sköter det intellektuella. I förarbetet till läroplanen betonar man den gemensamma synen på barnet, kunskapen och lärandet. Denna gemensamma värdebas ska skapa förutsättningar för ett fungerande samarbete. Det ges inga direktiv hur detta samarbete ska gå till. Man överlämnar detta till personal, föräldrar, ledningspersonal och kommunpolitiker att utforma. I den nya läroplanen betonas vid flera tillfällen detta samarbete och denna samverkan (SOU 1997:121). Läraren skall sträva mot att tillgodose varje enskild elevs behov och se till att de utvecklas till harmoniska individer. Läraren ansvarar för att eleven utvecklar en egen initiativförmåga och kreativitet vid sökandet av kunskaper. Som lärare har man ansvar för att integrera olika kunskaper och tillrättalägga mångfalden, skapa ramar och förutsättningar för dessa. Läraren har också ansvar för föräldrasamverkan. Skolan skall genom läraren tillgodose demokrati och solidaritet. Läraren skall se till att alla elever har samma möjlighet oavsett bakgrund och förutsättningar (Lpo 94, 1998). 2.3.3 Kunskapssyn Skolan skall se till så att eleven får med sig kunskaper som den har användning för i sitt framtida liv. Kunskap är också att förstå hur man lär sig och hur man utvecklar sina förmågor. Det är av stor betydelse för eleverna att deras studier blir harmoniska. I den mångfacetterande värld som skolan utgör, är det av stor betydelse att eleverna upplever de olika kunskapsformerna som en helhet. De intellektuella formerna såväl som praktiska, sinnliga och estetiska ska ”uppmärksammas”. Eleverna ska få uppleva olika uttrycksformer för kunskap (SOU 1997:121). Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet (SOU 1997:21 s. 157). Det är viktigt att förstå hur de olika formerna av kunskap samspelar med varandra och hur dessa utgör en helhet. Dessa olika former är: ” fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet” Fakta är något vi kan veta på ett ytligt eller djupt plan. Oftast är det information, men det kan också vara regler eller allmänna överenskommelser. Det är något som går att formulera i ord, som vi kan minnas eller glömma. Förståelse är mycket förbundit med fakta. För att förstå något måste vi ha fakta att bygga på. Genom att ha fakta skapar vi förståelse. Att förstå är att begripa och uppfatta meningen med något. Färdighetskunskap är den praktiska kunskapsformen. Det kan vara svårt att uttrycka denna kunskap i ord. Att kunna skriva är inte bara att kunna föra pennan, det är också förenat med att kunna forma och uttrycka ord. Förtrogenhetskunskap innebär att man har införlivat en kunskap i sitt mänskliga beteende. Att man t.ex. kan använda inlärda begrepp i sin vardagliga verksamhet. Att man är förtrogen med begreppen (Lpo 94, 1998 ). Skolan och skolans ämneskunskaper skall förbereda och tillgodose elevernas behov. En god språkkunskap och att de lär sig använda detta i olika former: skriva, läsa, lyssna och tala. Att lära sig använda sina språkkunskaper som ett redskap för att formulera sina åsikter och diskutera sina synpunkter är viktiga kunskaper. Det är också av värde att de lär sig använda olika främmande språk tex. engelska, tyska, franska. I dagens och det framtida samhället är det viktigt att eleven får lära sig använda informationstekniken då detta är ett verktyg för kunskapssökande och lärande (Lpo 94, 1998).
Upp	2.3.4 Den snabba samhällsutvecklingen i ett skolperspektiv I förarbetet till 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet poängteras den ständiga förändring som samhället befinner sig i. Varje ny generation växer upp under märkbart förändrade betingelser. Detta gäller både utbildning, yrkesliv, familjemönster, sociala och ekonomiska villkor. Dessa förhållanden ställer speciella krav på skolan både idag och i framtiden. Kreativitet och tilltro till den egna skaparkraften är förmågor som pedagogiken måste inriktas mot. Den snabba utvecklingen av informations- och teknologisamhället innebär att skolan måste utveckla barnens kommunikativa förmåga. Det är också av stor vikt att förbereda eleverna för den globala och mångkulturella verkligheten. Den snabba föränderligheten ökar kraven på att ha tilltro till sin egen förmåga att kunna söka egna vägar att följa. Olika kompetenser kommer att vara en realitet för de yrkesverksamma i framtiden. Detta ställer förändrade krav på skolans verksamhet ( SOU 1997:21). För att förbereda eleverna för det framtida samhället skall hela skolans verksamhet genomsyras av demokratiska processer. Eleverna skall tränas i ansvarstagande både för sin egen kunskapsinhämtning men även för de funktioner som utformar och styr en skolas verksamhet. Detta innebär att eleverna skall vara med och medverka i beslutsprocesser som påverkar planering, resursfördelning, kursval, ämnesval och annan skolverksamhet. Det är också skolans uppgift att utveckla och överföra det svenska kulturarvet. Skolan skall överföra allmänna humanistiska levnadsreglerna från generation till generation (SOU 1997:121).

Upp	2.4 Framtidsinriktningar och prognosmakares tankar om skolan 2.4.1 Aktiva elever Alla de teorier vi studerat om den framtida skolan har betonat att eleven ska ta eget ansvar för sitt lärande. En av dessa, Åke Bjerstedt, anser i sin bok Lära för framtid att om vi vill inrikta oss på mer framtidsförberedande är det viktigt att eleverna får möjlighet att träna sig i aktivt handlande istället för en passiv elevroll. Eleverna ska ha rätt till inflytande och det är viktigt för demokratin i skolan och i det framtida samhället att eleverna deltar aktivt i beslutsfattande och har möjlighet att påverka det dagliga arbetet i skolan och sitt eget lärande (SOU 1997:121). Valfrihet att själv söka kunskaper efter sitt intresse, är enligt Bengt-Erik Andersson en förutsättning för att vi ska kunna upprätthålla barnens lust att lära. Kunskaperna kan de finna på många olika sätt. I naturen, i samtal med andra människor, i böcker och tidskrifter, på tv och i radio, i datorer m.m. Det är egentligen inte svårigheten att finna som är problemet, det är att sovra bland informationsmängden (Andersson, 1999). Både Bjerstedt och Dalin anser att om eleverna får vara med och ta initiativ till aktiviteter, delta i planering, styrning och utvärdering så förbereder man dem för framtiden. Den miljö där den ansvarstagande eleven skall utvecklas beskrivs av SOU på följande sätt: Skolan ska tillhandahålla den lärande miljö, där elevernas nyfikenhet och lust att lära stimuleras och där de ställs inför krav och utmaningar. I skolan ska barn och ungdomar få tillfälle att tillsammans med andra, elever och vuxna, utveckla de värderingar som de ska bygga sin samhälls- och människosyn på och som blir bestämmande för deras handlande såväl under skoltiden som senare i livet. I skolan ska de bemötas med respekt för sin personliga integritet och få utveckla sin förmåga till empati, engagemang och ansvar. (SOU 1997: 121 s. 139) I skolverkets publikation Det livslånga och livsvida lärandet poängteras gång på gång individens ansvar för sitt egna lärande (Skolverket 1999:121). Bengt-Erik Andersson skriver i sin bok Spräng skolan att det måste vara barnen som bestämmer vad de vill lära sig. Ett krav som vi måste ställa då, menar han, är att de blir experter på det de väljer att studera. Han poängterar även att redovisningen av det studerade är viktig. Den kan göras i olika former, både muntlig och skriftlig. Även redovisningar med hjälp av dans, drama, bildkonst och andra estetiska och hantverksmässiga former ska uppmuntras. Redovisningstillfällena är också inlärningstillfällen. Det är av stor vikt att genom redovisningarna successivt bygga upp barnens självförtroende (Andersson, 1999). Kunskap är något som man utvecklar tillsammans med andra. I samspel med andra skapar man större förståelse. Det är i sociala samanhang kunskaper ska brukas och det är därför som de enligt Vygotskij också utvecklas bäst i social samvaro (Karnell, 2000). 2.4.2 Den förändrade lärarrollen Förändringarna av elevens roll kommer att innebära konsekvenser för läraren. Enligt Dalin bör eleverna möta olika förebilder som kan ge dem chansen att välja identitet och värdegrunder. Därför är det vikigt att läraren i sitt dagliga arbete är en mentor, en förebild, för sina elever. Andra roller som pedagogerna ska ha är inspiratörens, handledarens och medarbetarens. Man får inte tro att all form av undervisning kommer att slopas. Denna behövs för att eleverna ska få grundkunskapsverktygen. Eleverna behöver dessa verktyg för att kunna fortsätta sitt eget kunskapssökande (Andersson, 1999). ”Läraren har nyckeln till skolans framtid” (Dalin, s.156). Läraren har ett stort ansvar att tillsammans med eleverna skapa glädje och gemenskap, och ge utrymme för kunskapsprocesser som är utvecklande för dem (SOU 1997:121). Lärarna i framtidens skola måste vara motiverade och kvalificerade för att visionerna ska kunna bli verklighet. Läraren och dess kollegor måste få tillgång till att utforma framtidens läroplaner och dessutom möjlighet till vidare utveckling i form av fortbildning. Enligt både SOU och Dalin kommer läraryrket att bli mer stimulerande men även mer utmattande pga. ständiga krav på förändringar och att de skall fungera i flera roller än just i lärarrollen. Principen för alla lärare borde vara att man inte kan lära någon något. Det är bara eleverna själv som kan lära sig. För att läraren ska hitta elevernas tidigare erfarenheter och hjälpa dem att utveckla dessa, innebär det att kommunikation och relation mellan lärare och elever måste utvecklas. På detta sätt kan läraren bygga upp inspiration och motivation hos eleverna och deras lust att lära (Karnell, 2000). Lärarna ska inte upprätthålla uppfattningarna som det nuvarande samhället har. De måste ha en förmåga att på ett fantasifullt och dynamiskt sätt sätta sig in i den uppväxande generationens sätt att se på världen och förbereda dem för den framtid som dessa går till mötes. Detta är inte lätt, eftersom varje generation har sitt eget sätt och sina egna utgångspunkter att se tillvaron. Framtiden kräver av läraren en stor ”förändringsbenägenhet”, samtidigt som man också måste var skeptisk till utvecklingen (Karnell, s.1 ). Samarbete i kollegiet blir i framtiden allt viktigare. Genom att samarbeta utvecklas vårt arbete och vi blir kvalitativt bättre pedagoger. Lärararbetet har utvecklats från ett ensamarbete till ett konstruktivt lagarbete (Karnell, 2000). Ett förändrat innehåll i pedagogrollen kräver att lärarutbildningarna förändrar sitt utbildningsinnehåll. Där bör man betona hur barn utvecklas och lär in, hur man stimulerar deras nyfikenhet, vad kamrater betyder och kunskaper om de sociala system ur vilka barnens livssituation utvecklas. Även kunskaper om hur man möter eleverna som medmänniskor och respekt deras kompetens och hur man respekterar dem för den de är. Det får inte vara som det är idag där den största vikten läggs på ämneskunskaper. Elevernas totala personlighet och utveckling måste betonas mycket mer (Andersson, 1999).
Upp	2.4.3 Framtidens kunskaper Dalin skriver i sin bok Utbildning för ett nytt århundrade att det finns vissa grundläggande kunskaper som skolan bör utveckla hos eleverna. Skolverket har publicerat en skrift om Det livslånga och livsvida lärandet där man betonar de grundläggande kunskaperna, att kunna läsa, skriva och räkna. Till detta säger man också att det är viktigt att individen utvecklar lust, motivation och attityd till utbildning och lärande. Förutom dessa verktyg måste det också föras förmågan att kommunicera på olika språk samt att kunna använda IT-teknologin. Dessutom ska skolan sträva efter att utjämna de sociala aspekternas betydelse för utbildning och lärande (Skolverket 1999:121). Vidare skriver Dalin att kunskapen måste knyta an till elevernas vardagskunskaper och mognadsgrad, och det är därför viktigt att man hittar undervisnings- och inlärningsformer där man använder vardagen som inlärningssituation. Viktigt är också enligt SOU 1997: 121 att man lär sig i gemenskap med andra. Kunskaper kan aldrig vara ”rena” dvs. man lär sig alltid i ett sammanhang och det man lärt sig påverkas av detta. Utvecklingens stora hastighet innebär att vi måste utbilda oss under hela vårt liv. Vad den teknologiska framtiden innebär kan vi bara sia om. En sak är dock säkert, att kunskap och kompetens är en färskvara som ständigt förnyas (Skolverket 1999:121). Kunskapssamhället är inte längre en framtidsvision utan en realitet (Skolverket 1999:121, s.13 ). När vi precis tagit steget in i ett nytt årtusende står vi där på tröskeln inför en osäker framtid, en framtid som innebär möjligheter men även utmaningar. Sett ur skolans perspektiv måste det som undervisas där vara relevant till framtidens perspektiv på samhället (Dalin, 1994). Följande citat åskådliggör en del av det som kommer att vara relevant i framtidens skola: Information är som maten vi äter. Det hjälper inte att bara svälja maten. Den måste smältas. För detta krävs det ett fungerande matsmältningssystem. Skolan är vårt matsmältningssystem. Det är skolans uppgift att kritiskt skilja av bitarna av information från varandra, analysera stoffet för att sedan sätta ihop det igen, så att det skapar mening och bidrar till att skapa energi eller motivation, för fortsatt tillväxt och utveckling (Dalin s. 109-110). Dalin skriver om informationsteknologins roll i samhället och att det är viktigt att eleverna får kunskap om hur man utnyttjar datateknologins möjligheter, men också hur man söker fakta och lär sig sovra bland det. Dalin skriver vidare om hur viktigt det är att lära eleverna kommunicera och han menar då inte bara kommunikation mellan människor utan också den tekniska sidan av den. Det är viktigt att man lär sig nyttja datateknologins möjligheter på rätt sätt. På grund av att datorn har lagringsmöjligheter av information och att man med hjälp av den kan skicka dessa mellan användare på ett enkelt och snabbt sätt, har den en självskriven plats i skolan. Enligt Karnell uttrycker den aktuella forskningen sig så att tidigare erfarenheter ligger till grund för nya kunskaper. Om vi ska kunna bygga en skola på grunder som innebär att eleverna väljer, tar ansvar för och aktivt söker och sovrar för sin egen kunskapsinhämtning, så blir betygsystemet ännu mer otidsenligt än vad det är idag. Det finns inga bärande argument för varför vi ska behålla betygen som instrument för vad eleverna innehar för olika förmågor och vilka egenskaper de besitter. Kraven från direktörer i arbetslivet på vad de söker hos unga är att de ska vara, ”flexibla, nyfikna människor, som vet hur man söker kunskaper, som kan samarbeta och som har social kompetens” (Andersson, s.63). Märk väl att man inte nämner något som kan betygsättas (vår kommentar). 2.4.4 Den framtida skolans relation till samhället Genom att Sverige har haft och får mer och mer invandring är vi på väg in i ett samhälle där många kulturer blandas. Detta innebär att olika livssyn, traditioner och vanor kommer att prägla samhället. Vi står inför en utmaning då detta kan innebära konflikter, och det är enligt Dalin bl.a. skolorganisationernas uppgift att lösa dessa problem. Det är skolans utmaning att lära eleverna utvecklas och leva i ett mångkulturellt samhälle. Bjerstedt skriver i sin bok Lära för framtid att det är viktigt att veta vad som sker på andra delar av jordklotet. Vi är beroende av vad som sker i andra delar av världen. ”Att förstå internationaliseringen och ta ett aktivt ansvar för att kvalificera sig för ett internationellt samhälle” (Dalin, s.155) blir resultatet av detta. Det framtida samhället kommer att ställa helt nya kompetenskrav på de arbetande. Att kunna följa givna instruktioner kommer att ersättas med krav på mångkunnighet, autonomi och flexibilitet, förmåga till eget initiativ och att på egen hand kunna upptäcka, identifiera och åtgärda problem. Att kunna fungera i lagarbete kommer också att vara allt mer betydelsefullt. De anställda kommer också i allt högre grad att vara inblandade i planeringsarbete och utveckling av verksamheten. Det livslånga lärandet innebär att individen kommer att få ständig och kontinuerlig fortbildning genom sina arbetsplatser. Detta innebär att eleverna ska ta med sig sin lust för att lära genom hela livet (Skolverket 1999: 121). Skolans demokratiska fostran har stor betydelse för den samhälleliga utvecklingen. Demokratirådet menar att vi kan se en ljus och en mörk bild av tillståndet i den svenska demokratin. Den ljusa bilden speglar hur stark den demokratiska ideologin och dess principer står sig. Den mörka bilden är medborgarnas låga politiska engagemang. Demokratirådet varnar för att den svenska demokratin är på väg att undergrävas, eftersom den bygger på medborgare som tar ansvar och är aktiva med att tillvarata sina rättigheter. Skolan måste i en framtid inrikta sin verksamhet på att utveckla detta engagemang hos eleverna. Skolan kommer också att få ett ökat ansvar vad gäller att skapa en större tilltro till den egna förmågan att kunna påverka och förändra förhållandena, både i skolan och i andra sammanhang (Skolverket 1999:121). Alla medborgare befinner sig i skolan minst nio år av sitt liv och de erfarenheter de får, de kunskaper och färdigheter de skaffar sig och de normer och värderingar de anammar är betydelsefulla för den medborgarkompetens de bär med sig och utvecklar som vuxna medborgare (Skolverket 1999:121, s. 45)
Upp	2.4.4 Den framtida skolans relation till samhället Genom att Sverige har haft och får mer och mer invandring är vi på väg in i ett samhälle där många kulturer blandas. Detta innebär att olika livssyn, traditioner och vanor kommer att prägla samhället. Vi står inför en utmaning då detta kan innebära konflikter, och det är enligt Dalin bl.a. skolorganisationernas uppgift att lösa dessa problem. Det är skolans utmaning att lära eleverna utvecklas och leva i ett mångkulturellt samhälle. Bjerstedt skriver i sin bok Lära för framtid att det är viktigt att veta vad som sker på andra delar av jordklotet. Vi är beroende av vad som sker i andra delar av världen. ”Att förstå internationaliseringen och ta ett aktivt ansvar för att kvalificera sig för ett internationellt samhälle” (Dalin, s.155) blir resultatet av detta. Det framtida samhället kommer att ställa helt nya kompetenskrav på de arbetande. Att kunna följa givna instruktioner kommer att ersättas med krav på mångkunnighet, autonomi och flexibilitet, förmåga till eget initiativ och att på egen hand kunna upptäcka, identifiera och åtgärda problem. Att kunna fungera i lagarbete kommer också att vara allt mer betydelsefullt. De anställda kommer också i allt högre grad att vara inblandade i planeringsarbete och utveckling av verksamheten. Det livslånga lärandet innebär att individen kommer att få ständig och kontinuerlig fortbildning genom sina arbetsplatser. Detta innebär att eleverna ska ta med sig sin lust för att lära genom hela livet (Skolverket 1999: 121). Skolans demokratiska fostran har stor betydelse för den samhälleliga utvecklingen. Demokratirådet menar att vi kan se en ljus och en mörk bild av tillståndet i den svenska demokratin. Den ljusa bilden speglar hur stark den demokratiska ideologin och dess principer står sig. Den mörka bilden är medborgarnas låga politiska engagemang. Demokratirådet varnar för att den svenska demokratin är på väg att undergrävas, eftersom den bygger på medborgare som tar ansvar och är aktiva med att tillvarata sina rättigheter. Skolan måste i en framtid inrikta sin verksamhet på att utveckla detta engagemang hos eleverna. Skolan kommer också att få ett ökat ansvar vad gäller att skapa en större tilltro till den egna förmågan att kunna påverka och förändra förhållandena, både i skolan och i andra sammanhang (Skolverket 1999:121). Alla medborgare befinner sig i skolan minst nio år av sitt liv och de erfarenheter de får, de kunskaper och färdigheter de skaffar sig och de normer och värderingar de anammar är betydelsefulla för den medborgarkompetens de bär med sig och utvecklar som vuxna medborgare (Skolverket 1999:121, s.

Upp	3. Empirisk del Här redovisar vi resultaten av våra undersökningar samt analyserar och drar slutsatser. 3.1 Problemprecisering Vi har under vår utbildning till grundskollärare upplevt att dagens skola till stor del lever kvar i gamla traditionella undervisningsmönster. Trots den nya läroplanens intentioner om ett förnyat synsätt där eleven ska vara med och ta eget ansvar och vara aktiv i sin egen kunskapsinhämtning har, enligt oss, inga stora förändringar skett. Vi vill därför med våra empiriska studier undersöka möjligheter och eventuella hinder att arbeta enligt Freinets sätt i den svenska grundskolan. Vi tror att Freinetpedagogiken har det innehåll som skulle kunna åtgärda de brister vi här ovan påtalat. 3.2 Upplägg och genomförande Den empiriska delen innehåller undersökningsmetoder och en förklaring till varför vi valt att arbeta med kvalitativa intervjuer och observationer. 3.2.1 Undersökningsmetoder Anledningen till att vi valde att göra studiebesök var att vi ville se hur de tolkat Freinets tankar och teorier och hur de byggt upp sin verksamhet. Vi ville även få en bild av om de kunde vara förebilder till en framtida skola. Vi valde Kastanjen p.g.a. att det är den först etablerade Freinetskolan i Sverige och som omfattar alla årskurser. Lund besökte vi för att det är en relativt nystartad skola. Vid våra studiebesök var vår avsikt att observera hur verksamheten utövas vid två Freinetskolor. Vi fokuserade i enlighet med vår begränsning, iakttagelserna kring elevroll, lärarroll, kunskapssyn och samhällsanknytning. Våra observationer gjordes med löpande anteckningar som sammanställdes efter studiebesöket och därefter analyserades. Vi redogör intervjuerna och en sammanställning av svaren på dessa. Vi har valt att intervjua tre Freinetlärare för att genom deras synpunkter åskådliggöra deras pedagogiska synsätt på dagens och framtidens skola. Genom våra frågeställningar (se bilaga 1) vill vi belysa och utröna synsätt på dagens och framtidens skola och dess relation till samhället. Våra förhoppningar är att det material vi får fram ska ge en innehållsrik och klar bild av möjligheterna och hinderna att arbeta med Freinets pedagogik i framtidens skola. För att få ett jämförande och bredare material som underlag för vår analys valde vi att komplettera våra intervjuer med tre personer verksamma inom det formella, kommunala skolväsendet. Vi valde en lärare, en rektor och en ”kvalitetsutvecklare” inom den kommunala skolförvaltningen. Anledningen till detta urval var att skapa mer variation och större kunskapsunderlag samt att undersöka eventuell samsyn i den kommunala organisationen. För att undersöka möjligheter och hinder har vi valt att göra kvalitativa intervjuer för att den metoden är vetenskapligt accepterad och är lämplig att använda i vårt arbete, eftersom vi vill analysera åsikter, synpunkter och tankar. Vi har i vårt arbete valt att undersöka möjligheter och förutsättningar i ett aktuellt och ett hypotetiskt perspektiv. Den kvalitativa metoden innebär att vi försöker förstå yrkesverksammas sätt att resonera och tänka, och att vi får ett innehållsrikt och varierat material att undersöka och analysera. Med metoden gäller det att se verkligheten som den vi intervjuar ser den, sedan har vi tolkat vad de har menat i den givna situationen (Trost, 1997).Vårt intervjuarbete gick till så att vi var två som intervjuade en person åt gången. Intervjun spelades in på band. Därefter skrev vi, med hjälp av diktafon, ut alla intervjuer och kunde efter det börja bearbeta dem. I vårt arbete med intervjuresultaten har vi gått till väga på följande sätt: Vi delade upp de sex intervjuerna så att vi fick ansvar för vars två intervjuer. Dessa läste, analyserade och strukturerade vi med hjälp av understrykningar i olika färger, för elevrollen, lärarrollen, kunskapssynen och samhällsanknytningen, för att på så sätt underlätta bearbetningen. Tillsammans har vi sedan analyserat svaren. Där det har funnits samstämmighet har vi redovisat detta och där det funnits skiljaktigheter har vi redogjort för dem.
Upp	3.3 Resultat 3.3.1 Observationer Vi observerade ett område i taget i enlighet med våra begränsningar. Första dagen tittade vi på elevrollen, andra dagen på lärarrollen och tredje dagen ägnades åt kunskapssynen och samhällsanknytningen. Freinetskolan Kastanjen startade sin verksamhet hösten 1994 och är belägen i Slagsta i norra Botkyrka. Skolan är inrättad i före detta förskolelokaler. På skolan finns elever från förskolenivå till och med högstadiet. Förskolan består av två avdelningar med barn mellan ett till fem år. I grundskolan inkluderas även sexåringarna. För närvarande finns sex åldersblandade klasser. Två 0-1-2:or, två 3-4-5:or, en 6:a och en 7-8-9:a. Till skolan hör även ett fritidshem. Skolan har 150 elever varav 75% är av utländsk härkomst. En av hörnstenarna i skolans verksamhet är en aktiv föräldramedverkan. Besöket omfattade tre dagar. Enligt överenskommelse fick vi cirkulera fritt i de olika klasserna. Första dagen hade de en ”engelskdag”, då alla på skolan under en hel dag pratade enbart engelska. Dagen var upplagd med fyra olika stationer av aktiviteter. De andra dagarna fungerade verksamheten som vanligt vilket gjorde det möjligt för oss att studera verksamheten i enlighet med vår begränsning. På skolan förekommer fadderverksamhet där de äldre barnen hjälper de yngre. Åk. 3-4-5 är faddrar för åk. 0-1-2. Vi observerade de organisatoriska, pedagogiska och sociala fördelarna med denna verksamhet. Vid aktiviteter där hela skolan medverkade visste alla barnen vem som hade ansvar för vem. Fadderverksamheten innebar även att de äldre hjälpte de yngre både teoretiskt och praktiskt. Till exempel hjälpte de äldre till med läsinlärningen. Kastanjens personal tror på att stora barn befäster sin kunskap vid hjälp av de mindre. Vi uppfattade det som att hela idén genomsyras av samarbete, solidaritet och empati i en mångkulturell miljö. Hela skolan är uppbyggd som ett eget litet samhälle där varje elev har ett ansvarsområde. Alla hjälper till med städning, disk, köksarbete, kompostering, djurskötsel och guidning m.m. Vi observerade även en bra stämning bland personalen där alla var lika värda. Vi uppfattade det som om betydelsen av de olika personalkategoriernas insats och medverkan var jämställd. Detta såg vi bl.a. när vi medverkade på ett personalmöte. Där fick all personal göra sin stämma hörd och allas åsikter hade lika stor betydelse, om man var kokerska eller lärare spelade ingen roll. Pedagogens inställning till och arbete med barnen var enligt våra noteringar tålmodigt, ödmjukt och hänsynsfullt. Vi uppfattade lärarens roll som handledare men även som upprätthållare av demokratiskt fattade beslut och regler. Det var läraren som såg till att alla följde de regler som man gemensamt beslutat. Läraren påpekade tex. för en elev att denne hade glömt att städa enligt ”uppgiftslistan” . Det var också läraren som ledde och tog tag i spontana ordnings och relationsdiskussioner. Klassråd och stormöten beslutade om skolans och klassernas övergripande verksamhet. Enligt Kastanjens arbetsplan genomsyras hela skolans verksamhet i alla ämnen av elevens eget val, hans eller hennes sökande efter meningsfull kunskap, nyfikenhet hos den enskilde och viljan att skaffa sig djupare kunskap inom något område (Freinetskolan Kastanjens arbetsplan, 2000). Vid våra observationer noterade vi att det fanns inslag av den traditionella skolan i form av läromedel i olika ämnen. Man bedrev även viss traditionell undervisning, som man kan kalla ”katederundervisning” där läraren var den styrande. Undervisningen kunde ibland uppfattas som kaotisk och ostrukturerad, eftersom eleverna sysslade med olika verksamheter samtidigt, men det mesta vi såg var ändå att alla var aktiva på ett kreativt sätt. Det kunde tex. vara olika form av experiment som att undersöka vad som hände med vattnet när man lät ett stearinljus, flytande på vatten, brinna inuti ett glas eller reda ut ett matematikproblem tillsammans med en kompis. Läraren fanns hela tiden i salen som en handledare att rådfråga och diskutera med. Trots begränsade resurser och lokaler kunde vi se en praktisk verksamhet som uppfyllde eleverna med stor entusiasm och kreativitet. På Kastanjen betonar personalen att det praktiska och det teoretiska har lika stor betydelse för utvecklande av kunskaper. När det gäller anknytningen till samhället observerade vi att de hade erhållit ett diplom för insamlingar till tredje världen. För att få kunskaper om olika samhällen och kulturer brevväxlar eleverna både genom traditionella brev och genom fax och e-post med andra barn runt om i Sverige och andra länder. Vårt nästa studiebesök valde vi att göra på Freinetskolan i Lund eftersom den är en relativt nystartad skola. Verksamheten har varit i gång sedan hösten 1998. Här kunde vi göra jämförelser mellan en redan etablerad Freinet skola (Kastanjen) och en som är under uppbyggnad. Besöket varade en dag och våra iakttagelser kunde inte bli lika omfattande som de vi gjorde på Kastanjen. Skolan är belägen på S:t Lars före detta mentalsjukhusområde, en vacker och naturrik miljö. På skolan finns årskurserna 1- 8 med sammanlagt 96 elever. Klasserna är åldersblandade med följande indelning: 1-2, 3-4, 5-6 och 7-8. På skolan finns elva olika nationaliteter. Vi blev väl mottagna och vi fick följa en 1-2:as verksamhet under hela dagen. Vi hade även möjlighet att gå runt och studera de övriga klasserna. Dagen inleddes med allmänt prat om saker som berörde barnen som t.ex. biopremiärer, samlarbilder, semestrar etc. Det var en öppen och positiv dialog mellan lärare och barn. Därefter fick barnen själv välja vad de ville arbeta med. En del valde att arbeta med svenska i s.k. arbetsböcker, andra med matematik i, vad vi kallar, traditionella läroböcker. Många flickor valde att göra garnbollar och pojkarna skapade i snickarverkstaden. Vårt intryck av verksamheten så långt in på dagen var att det var stökigt och stimmigt. Det förekom mycket småbråk och irriterande intriger mellan barnen. Anledningen till detta tror vi är att verksamheten ännu inte är inarbetad eller har hittat sina former och strukturer när det gäller arbetssätt och uppbyggnad av sociala relationer. På Kastanjen hade man liknande erfarenheter under sin uppbyggnad och där sa man att det hade tagit tid att utveckla arbetsmetoder och den sociala miljön. I Lund har man ett faddersystem som är under uppbyggnad och behöver antagligen mer tid att utvecklas för att fungera på ett tillfredsställande sätt. På eftermiddagen fick vi möjlighet att vara med på verksamhet i ”verkstäderna”. Alla klasser delades in i små grupper enligt ett schema så att varje grupp hade deltagare från alla årskurser. Verkstäderna är redskap som ingår i vår metod att träna eleverna att söka kunskap och fördjupa sig inom olika områden. t.ex. att undersöka och experimentera vilket gynnar utvecklingen och tanken (Freinetskolan i Lund, arbetsplan, 2000). ”Verkstäderna” som vi observerade, var verksamhet i olika klassrum. Dessa var t.ex. teknik, friluftsliv, skapa och trädgård. Vi kan inte se någon större skillnad på detta och det som vi kallar, vanliga laborationer eller praktiska experiment. Det som skiljer dessa verkstäder från verksamhet i den traditionella skolan är att de är åldersintegrerade från första t.o.m. åttonde årskursen och att de är schemaplanerade en eftermiddag i veckan. Vid samtal med en lärare framkom att deras samhällsanknytning till största delen består av föräldramedverkan i form av olika grupper såsom; ekonomiska föreningar och intressekvällar. Detta var det enda av samhällsanknytning som vi hade tillfälle att notera.
Upp	3.3.1.1 Analys All den observation som vi gjorde på Kastanjen kan vi sammanfatta med att eleverna erhåller grundläggande erfarenheter och kunskaper för att klara sig i samhället både idag och i framtiden. Vid samtal med lärarna framhöll de att deras elever hade klarat sig bra vid sina fortsatta studier på gymnasium. Den viktigaste erfarenheten som de tar med sig är förmågan att själva söka och ta ansvar för sin egen kunskapsinhämtning. Vi tror också att de tar med sig förmågan att argumentera och aktivt deltaga i beslutsprocesser eftersom de fått uppleva detta på Kastanjen. Hela verksamheten bygger på att eleverna också ska få ett gott självförtroende och en stor social kompetens. Besöket i Lund kan sammanfattas på följande sätt: verksamheten befinner sig i uppbyggnadsstadiet och vi tror att de är på rätt väg mot en fungerande Freinetskola, men för tillfället finns det fortfarande många delar att utveckla. Anledningen till att vi har dessa hypoteser är att vi på Kastanjen fick information om hur deras skola genomgått en lång och brokig utvecklingsprocess med inslag liknande dem som vi observerade på Freinetskolan i Lund. Till exempel uppbyggnaden av faddersystemet och ”verkstadsverksamheten”. 3.3.2 Intervjuer I följande avsnitt redogör vi för våra resultat och sammanställning av intervjuerna. Intervjuresultaten kommer att redovisas under varje fråga. Vi har valt att kortfattat kommentera svaren eftersom vi inte har hittat någon kontinuitet i de olika svarsalternativen. Vi har efter varje citat noterat om vederbörande tillhör kategorin Freinetlärare eller ”övriga”, som betecknar de tre intervjuade inom den kommunala skolverksamheten. 3.3.2.1 Sammanställning av intervjusvar Vilken är din syn på elevens roll i skolan ? De intervjuade har avgivit svar av olika karaktär men innehållet kan sammanfattas med att elevens roll skall vara: aktiv, ansvarstagande, delaktig, medveten om sin egen inlärning, nyfiken och motiverad. Hur de intervjuade har uttryckt sig återger vi med utvalda delar ur svaren. - Då har ju vi pratat mycket om det här med elevansvar och delaktighet, att våga bli delaktig och ansvarstagande vuxen. Det måste ju innebära att man får lära sig det från början, att det räknas det man säger och det man gör (övrig). - Eleven har alltså förmåga att själv styra väldigt mycket av sitt lärande, med rätt hjälp naturligtvis (övrig). Freinetlärarnas svar motsvarar till stor del deras aktuella pågående verksamhet. Svaren från de övriga har mer karaktären av framtida önskemål än nuvarande realitet. Dessa skillnader ser vi bland svaren eftersom Freinetlärarna oftare uttrycker sig i nutidstermer och de övriga i framtidstermer. Ett exempel som åskådliggör detta är när en av ”de övriga” uttrycker sig på följande sätt: - Jag tycker att eleven ska vara aktiv och vara mer medveten om sin egen utveckling och inlärning. Det tycker jag vi är dåliga på i skolan idag. En av Freinetlärarna uttrycker sig så här: - Har man en skola där man känner, här trivs jag, här vill jag stanna… Våra kommentarer: Förutsättningarna för att eleven skall kunna få den roll som många utav de svarande har sagt sig ha som sin syn, är som vi ser det, att betygssystemet tas bort och att skolmiljön förändras från de nuvarande klassrummen till mer funktionsinriktade lokaliteter. Detta utvecklar vi mer i vår diskussion. Hur ser du på lärarrollen? Så gott som samtliga har uttryckt sig att lärarens roll skall vara som handledare. Samtliga lägger i begreppet en övergång från att vara en utlärare i form av traditionell lärare som undervisar från katedern till att vara den som vägleder eleverna till sitt eget lärande. Några exempel på svar: - Därför passar det mig bra att vara en handledare, som fixar saker.(…) Så det passar mig att vara lite grann som spindeln i nätet (Freinetlärare). - Jag tycker att lärarens roll är att skapa goda förutsättningar för eleven att lära in och göra det på ett mer individuellt plan (övrig). - Jag ser också läraren som den som ska skapa de lärande situationerna, stimulera nyfikenheten, ge dem redskap för lärandet, lära dem se sitt eget lärande så att säga (övrig). Genom dessa svar kan vi tyda att Freinetlärare till viss del redan arbetar som handledare medan övriga fortfarande strävar mot detta mål. Våra kommentarer: Det är lätt att säga ”tulipanaros” men det är mycket svårt att få fram. Det är lätt att säga att läraren skall vara en handledare men ingen har kunnat förklara på ett förklarligt och uttrycksfullt sätt vad detta begrepp innefattar i praktiken. Hur ser du på kunskap? Vi hittar i våra intervjusvar att kunskap är alltifrån en process till rena faktakunskaper. Övergripande kan man säga att begreppet kunskap har många olika ingredienser. Man pratar om det som verb, adjektiv och substantiv, alltså ett mångskiftande begrepp. Samstämmigheten i svaren är att synen på kunskap har förändrats från att vara information som lagras i minnet till att vara en ständigt pågående process. Vi tycker att det märks tydligt att utvecklingspsykologerna Piaget och Vygotskijs teorier har påverkat synen på kunskap. Genomgående i intervjusvaren hittar vi att kunskap är något man inhämtar ständigt och jämt i den vardag man lever i, och inte enbart i skolan. Tvärtom lär man sig mest utanför skolans värld. - Det finns en undersökning som säger att barn tillbringar bara två, skulle man slå ut all tid man är i skolan på ett år så är det två timmar om dagen, som barn tillbringar i skolan. Om man slår ut det på 365 dagar om året, då kan man räkna efter hur mycket barn lär sig i skolan och hur mycket barn lär sig utanför skolan (övrig). - Baskunskaperna är oerhört viktiga…läsa, skriva, räkna (övrig). - Basfärdigheten måste man ha men man måste också värdera andra funktioner som man har som människa och försöka få barnen att växa i den rollen (övrig). - Kunskap är inte statisk utan kunskap är något som hela tiden förändras (…) kunskap är väldigt levande (övrig). - Kunskap för mig det är att veta hur man ska söka det, att man vet var man ska hitta det istället för att plugga in alla dessa faktatexter (freinetlärare). Våra kommentarer: I svarsmaterialet har vi inte kunnat urskilja några olikheter i svaren beroende på om man är Freinetlärare eller ”övrig”. De skillnader som finns beror snarare på att kunskap är ett mångfacetterat begrepp än att man erkänner sig till en speciell pedagogisk inriktning, vilket vi tycker är värt att påpeka. Hur tror du att framtidens skola kommer att se ut med tanke på vad du svarat på de tre senaste frågorna angående elevroll, lärarroll och synen på kunskap? Svaren på denna fråga har helt följdaktigt, med karaktären på frågan, blivit mycket olika. Därför återger vi utvalda citat från alla de intervjuade som ett sätt att belysa skiljaktigheterna och mångfalden. - Man kommer inte bara att gå ut med en väldig massa färdiga kunskaper utan man kommer att vara i skolan och lära sig att få redskapen och verktygen för att kunna söka sin kunskap, och för att kunna vara aktivt delaktiga i…ja även…inte bara skolan utan även i världen runtomkring (övrig). - Den tekniska utvecklingen med exempelvis IT gör att det kommer att förändras drastiskt och det har ju redan börjat i de högre årskurserna där man har insett att eleverna måste ta ett större ansvar att söka sin egen kunskap. Det kan ju innebära att man inte är i skolan alltid. Man kan studera hemifrån (övrig). - Sedan handlar det mycket om hur mycket resurser man har, hur mycket pengar man har men jag tror att det kommer att bli mer och mer på elevers villkor, att de skall få ta ansvar (freinetlärare). - Att lärarna fungerar mycket mer som handledare i framtidens skola vill jag se som en positiv fortsättning. Att man försöker hjälpa varje elev och handleda på den nivå , den mognadsgrad där de befinner sig (freinetlärare). - Jag tror att man mer och mer lär sig se att man skall förbereda barnen för ett vuxet liv så att samhället i sig skall avspegla sig i förhållningssättet i skolan (övrig). - Det här är jättesvårt tycker jag, jag menar att skolan måste vara här och nu. Det är nu som är det viktiga. Vi behöver all kunskap i framtiden, inte bara datorer och IT. Vi behöver fortfarande pizzabagare och den kunskapen duger liksom, då gäller det att det liv vi lever här och nu är så meningsfullt som möjligt (freinetlärare). Våra kommentarer: I svaren finns en tro på framtiden och en försiktig inställning till datorer och IT trots att man inser att detta kommer att spela en stor roll i framtidens skola. Man famlar fortfarande kring användandet och hur man rent pedagogiskt skall utnyttja datorernas möjligheter och hur man skall lära eleverna använda dem på ett förnuftigt sätt. Alla de intervjuade uttrycker på olika sätt att det är viktigt att skolan skapar en motivation till kunskapssökande som de skall ta med sig ut i livet. De intervjuades framtidsprognoser innebär att rollen som lärare kommer att utvidgas till att man skall vara ”allting” i form av polis, kurator, socialarbetare ja, helt enkelt en tusenkonstnär. Kan du redogöra för dina tankegångar angående framtidens skola i relation till framtidens samhälle? Alla svaren är mer eller mindre inriktade på att skolan måste sträva efter att närma sig samhället. De intervjuade förespråkar att verkligheten kommer in i skolan. - Jag tror att skolan kommer att bli en del av samhället (…) ta in, så att säga, världen i skolan, inte bara skolan i världen (övrig). - Skolans roll kan inte vara fyrkantig, att det här är skolan och det här är samhället, så här gör man på skolan och sedan när man kommer ut gör man på ett annat sätt. Att det måste förankras med varandra och att man utbildar barnen till att kanske byta yrke fem gånger på sin livstid. Att man vågar pröva, vågar misslyckas och sedan prova om igen (freinetlärare). - Vi måste definitivt bli bättre på att hänga med i skolan annars tror jag att vi kommer att bli helt överkörda. Skolan måste vara något som efterfrågas av både elever och föräldrar (…)Där gäller det att vi i den kommunala skolan jobbar också aktivt för att profilera oss för att bli bättre hela tiden (övrig). - Att man inte serverar barnen svaren, att man skall ta sig fram i den här tillvaron, att skolan skall passa ihop med samhället på det sättet (övrig). - Och det hoppas jag att även framtidens skola kommer att låta barnen göra…att verka och få sina svar i samhället…nu kan man ju få in samhället genom Internet också i klassrummet och naturligtvis så är ju det ett alldeles förträffligt läromedel (freinetlärare). - Det är min dröm att samhället kan vara lite flexibelt och att man får stå ut med varandras olikheter. Att olikheterna kan bli en tillgång. Men det kräver oerhört mycket medvetenhet hos lärarna eller hos människor, att olikheter är en tillgång (…)man måste utgå från att olika människor tycker olika och liksom ta in det i huvudet ordentligt (freinetlärare). Våra kommentarer: Svaren speglar ett positivt synsätt på utvecklandet och närmandet mellan skola och samhälle. Det måste bli så att verkligheten i samhället tas in i skolan och att skolans verksamhet avspeglar sig på samhällsutvecklingen. Enligt en del av de intervjuade är det viktigt att skolan förändras i riktning mot en större samhällsanknytning. Skolastiken måste utrotas! Vi kan inte ha ett särskilt sätt att umgås och samverka som endast existerar i skolans värld. Anser du att det är skolans uppgift att ge eleverna beredskap att möta framtiden? I denna fråga har alla svarat entydigt JA! En del tillägger att det naturligtvis är i samspel med föräldrarna och samhället. Våra kommentarer: Kommentarer överflödiga. Hur skall skolan uppfylla denna uppgift? Denna fråga var helt plötsligt mycket besvärligare för de tillfrågade att besvara. Av svaren att döma verkar det som om det inte finns någon genomtänkt strategi hos någon för hur skolan skall bemöta kraven i framtidens samhälle. - Att vi vågar att se, vi som arbetar i skolan vågar se framåt. Vad är det för samhälle vi går till mötes? Så att vi gör oss den bilden och den visionen så att vi inte stannar kvar i det samhälle vi har idag utan att vi också vågar se framåt (övrig). - Om man nu tror sig som lärare eller pedagog ha någon slags uppfattning om vart samhället är på väg så skall man ju…med utgångspunkt från det ge dem den beredskap dom behöver. IT kunskap, datakunskap…medvetenhet om förhållanden i andra delar av världen och sådana saker (freinetlärare). - Att man får ta verkligheten, alltså gå ut mycket, vara mycket utomhus kanske göra studiebesök ofta och kanske ha prao mycket (freinetlärare). Våra kommentarer: Det är signifikativt, för den skola som är så trög i sin förändring att nya läroplaner inte slår igenom och att förändringar går oerhört sakta, att man inte har någon uttalad beredskap för hur man förbereder eleverna för framtiden. 3.3.2.2 Analys Förutom de kommentarer vi har under varje svarsalternativ gör vi här en sammanfattande analys. De intervjuade har på ett seriöst och engagerat sätt svarat på och kommenterat frågorna. Vi har fått ett material som inneburit att vi har kunnat skapa oss en relativt klar uppfattning om elev- och lärarrollen, kunskapssynen samhällsanknytníngen och de intervjuades tankar och spekulationer om framtiden. Materialet innehåller uppgifter som inneburit att vi på ett bättre sätt kunnat analysera möjligheterna respektive hindren att arbeta enligt Freinets pedagogik i framtidens skola. Våra samlade intryck och upplevelser av intervjuarbetet kan sammanfattas med v att eleven skall vara aktiv, ansvarstagande i sitt kunskapssökande, v att läraren skall vara en handledare, v att kunskap är en process, v att sökandet efter kunskap kommer att utvecklas till att sovra bland informationsmängden, v att informationsteknologin kommer att få allt större betydelse, v att skolan skall vara en del av samhället, v att skolan skall förbereda barnen för framtiden, v att det mångkulturella skall genomsyra skolarbetet, v att den sociala kompetensen får en allt större betydelse i framtiden… Intervjufrågorna har givit oss många synpunkter och ett brett spektrum av de intervjuades tankar och kunskaper. Vi är tillfreds med vårt intervjuarbete och tycker att det motsvarat våra förhoppningar.

Upp	4. Diskussion Vårt gemensamma intresse för Freinetpedagogiken och frågeställningen om hur skolan kommer att se ut i framtiden uppmärksammades vid diskussioner på högskolan. Vi bestämde oss då för att göra vårt examensarbete tillsammans. Vi har under vår utbildning till grundskollärare upplevt att dagens skola till stor del lever kvar i gamla traditionella undervisningsmönster. Vi upplevde alla tre att läroplanen till stora delar innehåller samma intentioner som Freinet en gång i tiden utvecklade. Trots att läroplanen omarbetats i olika omgångar och varit skolans styrinstrument, tycker vi att skolans innehåll inte förändrats nämnvärt. För att få en innehållsrikare verksamhet tror vi att man måste arbeta efter en genomtänkt och genomarbetad pedagogik. Vi anser att Lpo 94 är ett ramverk med verksamhetsmål, men det fattas tydligt innehåll för hur verksamheten skall bedrivas. Genomgående i läroplanen sätts mål och riktlinjer upp men det finns ingenting som säger hur målen skall uppnås och med vilket innehåll man skall bedriva riktlinjerna. Ex. enligt Lpo 94 , s. 15 under rubriken ”2.3 Elevernas ansvar och inflytande” , under underrubriken ”riktlinjer”. Läraren skall (…) … verka för att flickor och pojkar får ett lika stort inflytande över och utrymme i undervisningen (Lpo 94, s. 15). Detta är exempel på vad vi menar med att det fattas tydligt innehåll för hur man skall uppnå mål och riktlinjer. Samtidigt som det är en styrka att vi får en mångfald i verksamhetsinnehållet är det en svaghet att förändringarna går långsamt. Vi har en känsla av att man klamrar sig fast vid det traditionella med rädsla för att genomföra förändringar. Information om alternativa verksamheter som motsvarar läroplanens syfte borde komma skolpersonalen mer till kännedom. Vi hoppas att med detta arbete tillföra pedagogikdebatten ytterligare ett förslag. I enlighet med vårt arbetsupplägg har vi i denna diskussion knutit samman teori, observationer och intervjuresultat. Vi redogör även för hur vi anser att våra undersökningar har besvarat vår problemprecisering om möjligheter och hinder att arbeta enligt Freinet i framtidens skola. Vi tar även upp frågeställningar och funderingar som framkommit under arbetets gång. Vid våra teoretiska studier upptäckte vi att det fanns många likheter mellan Freinets, läroplanens och de av oss studerade prognosmakarnas hypoteser. Vi valde att begränsa vårt arbete till elevrollen, lärarrollen, kunskapssynen och samhällsanknytningen för att därmed belysa de, enligt oss, viktigaste delarna av skolans arbete.
Upp	Eleven skall enligt, samtliga citerade Freinetteoretiker, Lpo 94, SOU 1997:121 och de citerade prognosmakarna, vara aktiv och ansvarskännande i sin inhämtning av kunskaper. Enligt samma källor skall eleven vara delaktig i beslutsprocesser för att anamma de demokratiska arbetsformerna och utvecklas till att påverka det dagliga arbetet i skolan och i det framtida samhället. Dessa poängterar även att eleven skall utveckla respekt för sina medmänniskor, disciplin i skolgemenskapen och en social insikt. Även förmågan att kunna fungera i ett mångkulturellt samhälle med hänsyn och respekt för varandras kulturer anser, de av oss studerade teorierna, vara av stor vikt. Vid våra observationer på Freinetskolorna har vi noterat att deras verksamhet till stora delar motsvarar det som vi lyft fram som viktigt ur det teoretiska här ovan. Intervjusvaren är i stora drag synonyma med observationer och teori. Vi ser alltså ett klart samband i vårt arbete mellan de olika delarnas syn på elevrollen, enligt vad vi i detta stycke förklarat. När det gäller lärarens roll kan vi fastslå att samtliga av oss utvalda teorier använder begreppet handledare för att beteckna ett förändrat innehåll i lärararbetet. Vi vill dock poängtera att alla inte lägger samma betydelse i begreppet. Enligt Freinet skall läraren vara en ”vägledare”. Med det menar han att läraren skall hjälpa eleven att söka kunskaper på egen hand. Eleverna skall handla på eget initiativ och prova sig fram, och läraren skall finnas tillgänglig som rådgivare. Läroplanen lägger en aktivare och mer styrande funktion i benämningen handledare. Läraren skall se till att, ansvara för, skall också genom osv. Detta är exempel på hur läroplanen benämner handledarens uppgifter. Prognosmakarna lägger också stort ansvar och kvalificerad aktivitet i handledarfunktionen. Man lägger också ett större demokratiskt deltagande i lärarrollen då man bl.a. tycker att dessa ska få vara med och utforma framtidens läroplaner. De lärare vi såg i den pedagogiska verksamheten vid våra studiebesök motsvarade inte den bild som vi hade skapat efter att vi läst Freinetlitteratur. De var en blandning av traditionella lärare i den bemärkelse att man bedriver undervisningen från katedern, det är läraren som styr kunskapsinnehållet och en freinethandledare enligt vår beskrivning här ovan. Intervjusvaren säger att de intervjuade lägger en övergång i lärarrollen från att vara den som lär ut till att bli den som handleder eleverna till sitt eget lärande. Det är inte alldeles helt enkelt att förklara hur lärarrollen kommer att se ut i framtiden. Det enda man kan säga är att den troligtvis i sin omfattning kommer att vara mindre undervisande och mer inriktad på att bli en ”vägledare”. Kunskap är inte statisk utan en process, man lär sig genom att utveckla tidigare erfarenheter. Detta är en gemensam nämnare i vår teoridel. Enligt Freinet är kunskap förknippat både med handens och hjärnans arbete, och är inriktad på ett djupt och livslångt perspektiv. Han ansåg även att alla kunskaper skall vara meningsfulla och ha verklighetsanknytning. Läroplanens och Freinets syn på kunskaper är i många avseenden likartade. Läroplanen nämner informationstekniken som viktig kunskap för det framtida livet, vilket även framtidshypoteserna framhåller som ett betydelsefullt inslag i skolan. Våra observationer har tyvärr inte givit oss några större möjligheter att konstatera och betrakta kunskapsinnehållet. Enligt våra intervjuade har begreppet kunskap många olika ingredienser. Det är ett mångskiftande uttryck. Deras gemensamma syn är att kunskap är en ständigt pågående process. Kunskap inhämtas ständigt och jämt, inte bara i skolan utan också i vardagen. Samhällets betydelse för skolverksamheten är något som Freinet kom på för mycket länge sedan. Detta har läroplanen och prognosmakarna också upptäckt vikten av. Skolan måste hämta kunskap i verkligheten och vara en drivande kraft för samhällsutvecklingen. Den samhällsrelation vi hade möjlighet att observera vid våra studiebesök inskränkte sig till föräldramedverkan samt korrespondens via IT och en i övrigt uppbyggd verksamhet likt ett samhälle i miniatyr. Intervjusvaren om samhällsanknytningen var mycket differentierade, vilket vi tolkar som att det inte finns någon gemensam beredskap eller genomtänkt strategi i denna fråga.
Upp	Detta arbete har givit oss en klarare bild av möjligheterna och hindren att arbeta enligt Freinets pedagogik i den framtida svenska skolan. Vi tycker att möjligheterna svarar upp till läroplanens innehåll och mål, vilket innebär att det går att arbeta i Freinets anda i den svenska grundskolan och samtidigt svara upp till styrinstrumentens krav. Vi har vid flera tillfällen under arbetets gång sett hur väl Freinets idéer och sätt att arbeta stämt överens med prognosmakarnas teorier och läroplanens grundtankar. Både synen på eleven som aktiv och ansvarstagande, läraren som handledare, kunskapen som livskunskap och verkligheten som kunskapskälla är grundläggande gemensamma hörnstenar. Dessa tungt bärande delar av skolverksamheten är av mycket stor betydelse vid en analys av förutsättningarna att arbeta enligt våra gemensamma tankegångar. Enligt Kooperativet Arbetets Pedagogik (KAP) är Freinets pedagogik mer av ett synsätt än ett fastlåst sätt att arbeta. Sålunda andvänder de ordet ”syn” i samtliga rubriker i sin plattform. Freinets arbetssätt kan anpassas till tid och rum och är positivt inriktat mot framtiden. Det är också dynamiskt och ser möjligheter i teknologisk utveckling. Freinet lade stor vikt vid betydelsen av kulturarvet. Som en följd av det värnar man om naturen, musik, dans och hantverkstraditioner. Freinets sätt att respektera barnen som fullvärdiga människor i mindre format är ett synsätt som vi ser som möjligt att ta med oss i skolarbetet. Fattig eller rik, svart eller vit spelar ingen roll, alla har samma värde enligt Freinet. Detta tycker vi är viktiga aspekter att ta hänsyn till i dagens mångkulturella och globala samhälle. Detta är viktiga värdegrunder som förespråkas av både läroplanen och Freinet. Vi tror att detta kommer att avspegla sig och få större betydelse i den framtida skolan och det framtida samhället. Det allra största hindret för att på ett fullständigt sätt arbeta enligt Freinets principer i den svenska grundskolan är betygen. Betygen är den enda kvarleva som inte utvecklats i takt med förändringen av tankegångarna och utvecklingsarbetet kring läroplanen. Trots alla betygsutredningar har man inte vågat ta steget fullt ut att slopa värderingssystem som tvingar läraren till att bli den som bedömer. I enlighet med Andersson Spräng skolan innebär betygssystemet för eleverna, att en del blir felaktigt inspirerade, andra sorteras ut och tappar motivationen. Betygsättning är ambivalent därför att den går stick i stäv med tankarna om ett livslångt lärande. Elevernas ambition blir att lära för att klara prov och för lärarens skull istället för att utveckla sin egen förmåga att inhämta kunskap. Man kan inte betygsätta kreativitet, initiativförmåga, sinne för konst, uppfinningsrikedom, social kompetens, ansvarstagande osv… Ett annat hinder för Freinetpedagogiken i den svenska grundskolan är att det krävs en stark samsyn kring arbetsmetoderna i arbetslaget. Detta kan endast uppnås om personalen är överens om ett gemensamt innehåll i ambitionen att nå läroplanens mål. Vi ser Freinetpedagogikens innehåll som en sådan möjlighet, men vi tror inte att den kan fungera på en skola där man inte har en gemensam ideologi. En möjlighet är att öppna en friskola för att sprida kunskap om pedagogiken och vara ett studieobjekt som kan påverka annan skolpersonal. Ytterligare ett hinder är den fysiska miljön i den traditionella skolan. Enligt ”Papa Freinet” skulle skolan vara en levande verkstad där man har möjlighet att undersöka och göra experiment som leder till nya upptäckter och kunskaper. Vi tycker att klassrumsindelningen är en ”institution” som inte följt med i utvecklingen. I och för sig var det en tillfällighet att Freinet tvingades förändra sin gamla skola i Bar sur Loup på 1920- talet, men det visade sig vara en pedagogisk fullträff som innebar ett helt annat arbetssätt. Detta tycker vi att den svenska grundskolan borde ta lärdom av eftersom det skulle innebära mycket större möjligheter att fullfölja hela skolverksamhetens grundförutsättningar. Slutligen påstår vi att om man utvecklar den svenska skolan mot andra dokumentationsformer än betyg, så möjliggör man nyare och friare arbetssätt att bedriva bildningsverksamhet på. Med detta menar vi att det nuvarande betygssystemet ger inga möjligheter att förnya skolans inre arbete i någon nämnvärd omfattning. Vi är fast övertygade att Freinets pedagogik är en utmärkt arbetsmetod att bygga en framtida skola på. Den tillgodogör flexibilitet, kunskapssökande, samarbetsförmåga och social kompetens Den omfattar alla de intentioner som framtidens utveckling kan tänkas ställa på skolverksamheten.

Upp	5. Sammanfattning Vårt syfte med detta arbete var att öka våra kunskaper om Freinets pedagogik och målet var att undersöka möjligheter och hinder att arbeta enligt den i framtidens skola. Vi valde att arbeta med detta för att vi hade ett gemensamt intresse av att se om Freinetpedagogiken på ett bättre sätt kunde tillgodose elevers utbildning till aktiva och mer ansvarstagande för sin egen kunskapsinhämtning, än vad dagens skola gör. Vi hade under vår utbildning och våra praktikperioder noterat att trots läroplanens intentioner kring dessa frågeställningar, hade förändringarna till stora delar uteblivit. Man har ungefär samma undervisning idag som man i stort sett har haft sedan vi gick i skolan. Vi betonar också vikten och värdet av att praktisk och teoretisk kunskap jämställs. Vi har också funnit att lärarrollen måste förändras. Den bedömande, värderande och formelle läraren skall ersättas med en som skapar ramar, motiverar, inspirerar och är en naturlig förebild för eleverna. Våra teoretiska studier inriktades till en början på att få bredare och djupare kunskaper om Freinets tankar och hur han utvecklade sina pedagogiska teorier. Vidare studerade vi hur Asta Håkansson kom i kontakt med pedagogiken och initierade den i Sverige. För att undersöka möjligheter och hinder med att arbeta enligt Freinets pedagogik i den framtida skolan, fördjupade vi oss i Läroplanen och utvalda prognosmakares teorier.
Upp	I tillämpningsdelen undersökte vi genom observationer och kvalitativa intervjuer huruvida vår problemprecisering var möjlig att uppfylla med bakgrund av de resultat vi fick fram. Vi skapade oss också en bild av hur Freinetpedagogiken fungerar i realiteten. Svaren från de intervjuade gav oss en djupare och bredare plattform att använda oss av när vi skulle dra våra slutsatser. Eftersom vi besökte både en etablerad och en nystartad Freinetskola fick vi vid våra observationer en blandad bild av hur verksamheten fungerade. Därigenom fick vi tillfälle att se och bedöma potentialer och svårigheter med att bedriva en skola i Freinets anda. Intervjusvaren gav oss många synpunkter och ett brett spektrum av de intervjuades tankar och kunskaper, vilket har inneburit att vi har fått en relativt klar bild av hur vi tycker att en framtida skola skall fungera.
Upp	Som ett resultat av vårt arbete har vi funnit att det finns många vinster med att förändra skolan i linje med Freinets sätt att tänka. Synen på eleven som aktiv och ansvarstagande, läraren som handledare, kunskapen som livskunskap och verkligheten som kunskapskälla är grundläggande gemensamma hörnstenar för både Freinet, Lpo 94 och prognosmakarna. ”Den STORA boven i dramat” är betygen. Denna kvarleva är en ”bromskloss” för utveckling och förändring av all pedagogisk verksamhet. Den gör att elev- och lärarroll, kunskapssyn och allt inre skolarbete stagnerar i sina former. De förändringar som kan ske när betygsystemet finns kvar är marginella och av mindre betydelse för skolverksamheten som helhet. Det är därför inga större förändringar har skett trots alla omarbetningar av läroplanen.

Upp	Litteraturlista Andersson, B-E. (1999). Spräng skolan. Jönköping: Brain Books AB Bjerstedt, A. (1986). Lära för framtid. Stockholm: Liber utbildningsförlag Björklund, S. & Lind, K. (1977). Man skall inte bara säga:t, man skall göra:t också, Stockholm: Raben & Sjögren Dalin, P. (1994). Utbildning för ett nytt århundrade. Stockholm: Liber Utbildning AB Folin, G. (1993). KRUT nr 69,”Örnar går inte i trappor”. Solna Freinet, C. (1975). För folkets skola. Lund: W&W Gren, B. (red.), (1981). En bok om arbetets pedagogik. Stockholm: Kooperativets Arbetspedagogik
Upp	Håkansson, A. (1984). En envis människa. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio AB Isaksson, B (1996). Lust att lära. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio AB Kernell, L-Å. Artikel ur tidskriften Kaprifol, ”Förändrade lärarroller”, http://www3.tripnet.se/kap/KAPRIFOL/Lararroller.html 2000-04-15 Naeslund, J. (red.), (1979). Boken om pedagogerna. Vällingby: Liber Utbildningsförlaget Nordheden, I. (1995). Verkligheten som lärobok. Stockholm: Liber Utbildning Norén, K-G & Westin, K. (1996). Samtal i pedagogernas rum. nielsen & norén förlag HB Sohlman, Å. (1996). Framtidens utbildning- Sverige i internationell konkurrens. Stockholm: SNS förlag
Upp	Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden.(1991). Stockholm: Almqvist & Wiksell Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur Skolverket (1999:121).Det livslånga och livsvida lärandet. Stockholm: Liber distrubution Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Skolverket och CE Fritzes AB Utbildningsdepartementet SOU 1997:121. Skolfrågor- Om skola i en ny tid. Stockholm Utbildningsdepartementet SOU 1997:21. Växa i lärande- Förslag till läroplan för barn och ungdom 6- 16 år. Stockholm: Fritzes Arbetsplan för Freinetskolan Kastanjen, Slagsta, Botkyrka kommun (2000). Arbetsplan för Freinetskolan i Lund (2000).

Upp

Bilaga Intervjufrågor 1. Vad har du för utbildning/ utbildningar? 2.Berätta kortfattat om din yrkesbakgrund och vad du arbetar med i dag? 3a) Vilken är din syn på elevens roll i skolan? b) Hur ser du på lärarrollen? c) Vilken syn har du på kunskap? 4. Hur tror du att framtidens skola kommer att se ut med tanke på vad du svarat på de tre senaste frågorna angående elevroll, lärarroll och synen på kunskap? 5a) Kan du redogöra för dina tankegångar angående framtidens skola i relation till framtidens samhälle? b) Anser du att det är skolans uppgift att ge eleverna beredskap att möta framtiden? c) Hur skall skolan uppfylla denna uppgift? 6. Har du något mer att tillägga?