|
|
|
|
|
|
|
Barnet är i första hand människa, i andra hand barn. Därför är det viktigt att läraren lyssnar på barnet och tar hänsyn till det som en vuxen. Barnet har rätt att pröva, misslyckas - och pröva igen. Låt det behålla sin nyfikenhet. Alla barn har någon form av begåvning som kommer fram om barnet får uttrycka sig fritt och självt får välja sitt arbete. Ingen lär något under tvång. Det blir en tom kunskap utan relation till verkligheten. Arbetet är A och O i skolan. Handens arbete är lika viktigt som hjärnans. Det egna arbetet är enda vägen att nå verklig kunskap. Barnet ska känna att det betyder något och att det kan något. Bygg vidare på det som barnet kan. Lär barnet att respektera sig själv. Barnen och läraren är jämlikar. Man måste lyssna på barnen och ta samma hänsyn till dem som till vuxna. Genom att vi lyssnar på barnen, lär de sig att själva lyssna, förstå och hysa respekt för varandra. Konflikter eller positiva händelser i arbetet och samvaron diskuteras gemensamt. Man ska ha användning för det man lär sig. Man måste känna att kunskapen fungerar. Först då blir den meningsfull. Vi lägger inte tonvikten så mycket på minneskunskaperna och de brottstycken av vetenskap som ska studeras utan på: a) individens hälsa och kraft, bevarandet av hans aktivitet och skapande förmåga, hans möjlighet att ständigt göra framsteg för att förverkliga sig själv;
|