Freinetundervisning

FREINETUNDERVISNING (Av Lars-Åke Kernell) Vem var Freinet? Fransmannen Célestin Freinet (1896-1966) såg sig aldrig själv som teoretiker eller idébildare. Han var (outbildad) lärare i en fattig landsbygdsskola i Provence. Freinet reagerade mot skolans samhällskonserverande roll.Den klängde sig fast vid en svunnen tid och lät aldrig framtiden eller verkligheten påverka skolarbetet, menade han. Han var kritisk mot läroböckerna som skrivits av högutbildade vuxna på ett språk som låg långt från de fattiga lantbrukarbarnens. Detta missnöje drev honom att hitta nya och bättre vägar i undervisningen. Intentionerna var inte att "sälja" någon ny teori eller bestämd metod, utan helt enkelt för att kunna arbeta med sina elever på det sätt han tyckte var det rätta. Han ville uppnå en "Folkets skola".   Ett alternativ bland alternativen Till skillnad från exempelvis Montessori- eller Waldorflärarna arbetar freinetlärarna inom den vanliga grundskolan med elever från det givna upptagningsområdet. Det krävs ingen flerårig utbildning, eller specialtillverkade konkretiseringsmateriel för att arbeta efter Freinets tankar. Det handlar mer om ett pedagogiskt förhållningssätt än en färdig metod. "Arbetets pedagogik" som arbetssättet också kallas, har heller inte något principiellt eller "marknadsmässigt" behov av att profilera sig i mer eller mindre låsta positioner, vilket är en lustig (?) bieffekt i de alternativa rörelser som för sin verksamhet kräver privatskolesystem.   Freinet och Läroplanen Länge ansågs freinetrörelsen ha en annorlunda människo- och kunskapssyn än den som rådde i den svenska grundskolan. Idag framstår den som mindre "alternativ", eftersom större delen av läroplanen mycket väl kunde ha skrivits av Freinet själv (dock inte det om betygen…).   Några pedagogiska grundtankar - "Barnen och lärarna är jämlikar. Man måste lyssna på barnen och ta samma hänsyn till dem som till vuxna." En självklarhet som alla ställer upp på, eller? Fråga dig: Får eleverna vara med i lärarrummet även på rasterna? Måste de knacka innan de kommer in? - "Barnen måste få uttrycka sig fritt och ges möjlighet att utveckla sin fantasi och skaparlust." Många klasser använder tryckerier eller har funnit andra raffinerade metoder att låta sina arbeten bli intressanta och lockande produkter. - "Barnen skaffar sig egna erfarenheter genom ett undersökande arbetssätt, genom experiment och direktstudier av verkligheten. Barnen har rätt att misslyckas och sedan pröva på nytt" Barnen måste förutsättningslöst få pröva sig fram och arbetet måste alltså organiseras så att det verkligen finns utrymme för barnens egna initiativ och för att slutföra dem. - "Genom att vi lyssnar på barnen, lär de sig att själva lyssna, förstå och hysa respekt för andra." Konflikter eller positiva händelser i arbetet och samvaron diskuteras gemensamt. Man söker konstruktiva lösningar till det som gått snett och uppmuntrar varann under återkommande utvärderingar. - "Man ska ha användning för det man lär sig. Man måste känna att kunskapen fungerar. Först då blir den meningsfull."   …och praktiskt: - Skolsalen är mer en "pedagogisk verkstad" än ett traditionellt klassrum. Experiment och undersökningar begränsas inte av salens väggar eller lektionernas längd. Verkligheten utanför skolan är det bästa läromedlet. Efter studiebesök, intervjuer eller andra undersökningar beskriver de fritt vad de upptäckt och upplevt. De uttrycker sig på det sätt som de själva väljer i ord, skrift, bild eller dramatisering. - Många klasser producerar klassböcker innehållande dagböcker, redovisningar, fria texter, PRAO-rapporter, klassrådsprotokoll etc. Detta blir också ett naturligt sätt att hålla föräldrarna informerade om vad barnen arbetar med och åstadkommer. - Väggtidningar är vanliga. De innebär helt enkelt att en del av anslagstavlan är indelad i rubriker som "vi berömmer, kritiserar, svarar, föreslår" etc. Vad som kommer upp där diskuteras bl a på klassrådet och utvärderingen. - Veckorapporten som barnen har som underlag i utvärderingen är ytterligare ett språkrör mellan skolan och hemmen. - Det traditionella arbetet har svårt att hävda sig mot det fria och undersökande arbetssättet. Ofta producerar eleverna själva material som används inom eller utanför klassen. Läroböcker förekommer förstås, men hellre fler att välja bland än hela klassuppsättningar. - I de flesta freinetklasser planeras dagens eller veckans arbete gemensamt. Den individuella planeringen har ofta formen av ett slags arbetskontrakt. Utvecklingen i egen takt är viktig. Man har stor rätt att hävda sin individualitet, men man måste också kunna underordna sig. Flera av veckans lektioner har rubriken "eget arbete".   Läraren… … vet att barnen har en medfödd nyfikenhet och arbetslust. Därför låter han barnens initiativ vara drivkraften i arbetet. Han vet att om barnen känner hans respekt lever de upp till hans allra högsta förväntningar. Han är en del i det kollektiv som klassen utgör och fungerar som en resurs för eleverna. Hans auktoritet sitter inte i hans högre kunskapsnivå utan i hans förmåga att bidra med organisationsidéer och förmågan att skapa ömsesidig respekt mellan alla i gruppen. I sitt arbete har han god överblick över barnens ansvarstagande och framsteg i arbetena.   Eleven Bäst utvecklas eleven/människan om hon tillåts vara aktiv och produktiv i meningsfulla sammanhang och i en miljö där hon har ett verkligt inflytande och ett påtagligt ansvar. Där förstår hon sitt värde. Hon har också förmågan att ta ett växande ansvar för sin egen och andras situation och att anpassa sig till de krav som ställs från dem hon respekterar.   Arbetet Allt nödvändigt arbete är själva förutsättningen för liv, utveckling och kultur. Hjärnans och handens arbete ska värderas lika. Arbetet ska organiseras så att det blir omväxlande och produktivt. Det ska utgå från elevernas behov och förutsättningar och fostra till aktivitet och handlingsberedskap i kollektivets intresse. Det ska organiseras så att alla kan delta i det och känna sitt värde i gemenskapen.   Kunskaperna För att utveckla våra färdigheter, från den nivå vi befinner oss, hämtar vi nya kunskaper. De enda kunskaper som påverkar oss är de vi själva upptäckt och tillägnat oss. Kunskaper är redskapet för att nå dit vi vill komma. Trevande försök och ett laborativt arbetssätt ger oss förmågan att förstå samband, se helheter och att tänka kritiskt. Av detta följer att ingen blir färdig freinetlärare genom att läsa exempelvis litteraturen nedan. De freinetinspirerade lärarna arbetar sinsemellan väldigt olika. Ens egen person, barnen, miljön… bestämmer hur detaljerna i arbetssättet kommer att uformas och vill man gå med i freinetrörelsen behöver man inte hängivet förbinda sig att ovillkorligen följa bestämda och färdiga pedagogiska metoder. Dessa utvecklar man i praktiken/verkligheten utifrån Freinets förnuftiga förhållningssätt till människan och kunskaperna.   Upp